Genusdocent om genuskritik i Corren: ”surrealistiskt.” Och lite om Insynsrådet

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG IGEN

Jag förstår inte vad Klinth vill ha sagt. Vad är problemet?

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion beskriver en docent vid Linköpings universitet känslan av att läsa genuskritiska synpunkter i Corren som ”surrealistisk”. Correns chefredaktör och ansvariga utgivare Charlotta Friborg har svarat direkt under brevet, och igår publicerades min replik, eftersom Klinth bland annat reagerat på intervjun med mig i Corren 1/8.  Det är lite svårt att förstå exakt var skon klämmer – Roger Klinth framför nämligen inte någon saklig kritik utan tycks snarare i brist på argument ägna den värdefulla plats han bereds på Corren till att leta efter SD-kopplingar hos både mig och ledarredaktionen. Istället för att försvara genussamfundets förehavanden och lyfta fram den enormt viktiga funktion detta fyller i Sverige (något exempel åtminstone?), inte minst eftersom han själv i allra högsta grad, ska det visa sig, har en aktiv roll i det genusindustriella komplexet, något han glömmer att nämna i sitt öppna brev.

Här är det öppna brevet (själva länkarna har dock jag lagt till) av docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”:

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ifrågasätter Roger Klinth hur tidningen argumenterar kring familje- och jämställdhetspolitik. Han tycker argumenten sammanfaller med Sverigedemokraternas synpunkter. Roger Klinth är docent vid Linköpings universitet med familje- och jämställdhetspolitik som forskningsområde.

Det senaste halvårets ledare i Corren reser en rad frågor om tidningens politiska hållning i jämställdhetsfrågor. I ledaren från 1 augusti ges till exempel bloggaren Tanja – beskriven som ”en av Sveriges tyngsta granskare av genuspolitiken och vad den leder till” – stort utrymme att framföra sitt budskap. Under rubriken ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket”  förekommer ord som ”genusvansinne”, ”galenskap”, ”fördumningsindustri” frekvent i såväl referaten som i ledarskribentens egna analyser. Artikeln avslutas med en förhoppning att Tanjas ”varnande röst” ska kunna hjälpa andra länder att inte ”styra ned i genusfällan”. Ledarskribenten skickar också med en uppmaning till Fredrik Reinfeldt att utse bloggaren till ny jämställdhetsminister.

Läsningen känns närmast surrealistisk. Har jag hamnat på insändarsidan eller råkat ratta in Ring P1? Är detta verkligen en ledarartikel i en välrenommerad svensk dagstidning? Några dagar senare  går Correns ledare i samma stil tillrätta med ”hippiepedagogerna” inom dagisvärlden och ”deras andliga arvtagare genuspedagoger och mångfaldskonsulenter” – som vill ”frigöra människan från hennes traditionella lojaliteter till nationen, familjen och religionen”. Uppenbarligen verkar Correns ledarskribenter ta avstånd från såväl vänsterblockets som alliansregeringens familje- och jämställdhetspolitik. Det enda parti som i sitt partiprogram kräver att genuspedagogik och mångfaldsarbete ska avskaffas och att familjen och nationen ska utgöra det svenska samhällets primära kollektiv är Sverigedemokraterna (SD).

Att den bloggare som Correns ledare ville utnämna till ny jämställdhetsminister i sin blogg hyllar SD:s jämställdhetspolitiska talesman Mattias Karlsson för att vara en av få folkvalda som stått upp mot ”genusvansinnet” [1 , 2 ] gör mig än mer betänksam. På sin hemsida riktar också SD i Uppsala ett varmt tack till bloggaren Tanja som varit en av huvudattraktionerna vid ett seminarium med rubriken ”Genusvetenskap – galenskap eller vetenskap?” [1 , 2 ] När jag tar del av en intervju på nätet med ledamoten i SD:s kvinnoförbund, Hanna Wigh, kan jag konstatera: Corren verkar med stor precision ha prickat in SD familje- och jämställdhetspolitik. Till och med ordval och formuleringar känns igen. Liksom Correns ledare efterlyser Wigh ”sann jämställdhet” i stället för det ”vansinne” som gäller i dagens politik.

Mot bakgrund av detta menar jag att Corren är svaret skyldig.Vilken politisk ståndpunkt har egentligen tidningen i frågor om jämställdhet och mångfald? Är det i själva verket SD:s familje- och jämställdhetspolitik man torgför i ledare efter ledare?”

ROGER KLINTH, DOCENT VID LINKÖPINGS UNIVERSITET

Svar från Chefredaktören

Corren har på ledarplats ifrågasatt att genusteori används som överordnad förklaringsmodell inom vitt skilda fält av samhällslivet. Vi välkomnar en nyanserad debatt i jämställdhetspolitik, liksom i de andra samhällsfrågor som berörs på ledarsidan.

När Roger Klinth sin debattartikel drar likhetstecken mellan Correns linje på ledarplats och SD:s politik ägnar han sig åt ”guilt by association”. Det kan knappast kallas en saklig argumentation och är därför svårt att bemöta. Intressantare – och mer konstruktivt – vore om Roger Klinth i stället klargjorde sin egen ståndpunkt.

Charlotta Friborg

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Min replik till Klinth (17/8): ”Självständig tankeverksamhet” 

Att undersöka och belysa vad genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken, är både en medborgerlig rättighet och skyldighet. Det skriver Tanja Bergkvist i sitt svar till Roger Klinth.

Replik till Roger Klinth, Corren 12/8

I ett öppet brev till Correns ledarredaktion ondgör sig genusforskaren Roger Klinth över att flera personer öppet vågat kritisera svensk genusverksamhet och i synnerhet att detta skett utanför en insändarsida eller Ring P1. Klinth beskriver känslan som ”surrealistisk”. Correns ledarskribenter ska, utöver att i minst ett halvårs tid ha ägnat sig åt självständig tankeverksamhet i öppen dager, dessutom ha använt sig av begreppet ”sann jämställdhet”, en ordkombination som enligt Klinth även en gång uttalats av en SD-politiker i en intervju på nätet.

Dessutom har ”bloggaren Tanja”, det vill säga undertecknad, i en intervju publicerad på Correns ledarsida (1/8) fått ”stort utrymme att framföra sitt budskap”. Istället för att formulera saklig kritik mot detta ”budskap” där jag framför konkret kritik mot flera inslag av genusindustrin, finner Klinth istället även här en SD-koppling. Den består dels i att SD på sin hemsida lyft fram en föreläsning jag höll för en borgerlig studentförening 2009, och dels i att jag lyft fram en interpellationsdebatt i Riksdagen där SD framförde kritik mot de inslag i program JÄMI som jag just hade bloggat om [1,  2 ]

Själv är Klinth inte bara ordförande  i Forum för genusvetenskap och jämställdhet vid Linköpings Universitet utan även projektledare för den nya lärarutbildningen, där han troligtvis själv får ganska stort utrymme att framföra och implementera sitt eget budskap på kommande lärargeneration.

Klinth ingår även i styrelsen för Nationella sekretariatet för genusforskning, med uppdrag att ”verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning” samt att genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning ”aktivt främja spridningen av dess resultat” (Svensk Författningssamling). Att i ett sådant läge, som privatperson eller ledarskribent, undersöka och belysa vad denna genusforskning som ska genomsyra hela samhället innebär i praktiken är både en medborgerlig rättighet och skyldighet.

TANJA BERGKVIST, FIL DR MATEMATIK

Ni inser liksom jag att det var en stor prövning för mig att skriva en text på 1.800 tecken inkl blanks, liksom det brukar vara med Axess-krönikorna på 3.500 tecken, och därför är det ju tur att jag har en blogg att brodera ut allt på, så att den fullständiga bilden framträder. Låt mig först lyfta fram Nationella Sekreatriatet för genusforskning. Vi kan läsa om uppdraget i SFS 1997:61 Att forordningen är upphävd genom SFS 2009:1574. Vad detta innebär är inget annat än att Nationella Sekretariatet genomgår en organisatorisk förändring. Uppdraget förblir dock exakt detsamma, vilket ni kan försäkra er om i ”Uppdrag och anslag ligger fast när sekretariatet byter hemvist” i det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv 5-6/09  (se överst sid 10, svarar mot sid 6 i pdf:en) som ges ut av Nationella Sekretariatet för Genusforskning. För att vara riktigt säker på att inte politikerna tagit sitt förnuft till fånga, kontrollerade jag detta en extra gång genom att ringa upp sekretariatet i samband med inlägget Det var ju på tiden!

2§ Sekretariatet skall med ett rikstäckande perspektiv främja genusforskning i vid bemärkelse och verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning. Detta skall ske genom utredningsarbete, opinionsbildning och informationsspridning samt på de andra sätt som sekretariatet finner lämpliga. I sekretariatets uppgifter ingår bl.a. att

– överblicka genusforskningen i Sverige och aktivt främja spridningen av dess resultat,

– analysera behovet av genusforskning inom alla vetenskapsområden, och

– arbeta för ett ökat medvetande om genusforskningens och genusperspektivens betydelse.

Naturvetare - ovana vid vetenskapsteori- och kritik

Insynsrådets uppgift är att  ”fungera vägledande och rådgivande för sekretariatet i strategiskt viktiga frågor”. I insynsrådet har Klinth sällskap av både Margaretha Fahlgren och Tiina Rosenberg. Fahlgren minns vi från projektet ”Gränsöverskridande möten” som beviljades 10.8 miljoner av Vetenskapsrådet för följande: ”Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar… Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

Klinth har också under tre år (se intervju från 2010) varit styrelseledamot i NIKK (Nordiska Institutet för Kunskap om Kön), vars direktör Solveig Bergman på en genuskonferens 2009 (6th European conference on gender equality in higher education) gav uttryck för åsikten att ”Excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin” (se sid 4 i denna pdf  under Får jämställdhet plats på framtidens universitet?).  Själva har genusforskarna dock tre egna av Vetenskapsrådet finansierade excellenscentra – varav ett i Linköping, med övergripande tema ”Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier”. Läs mer om hur denna excellensmiljö vill skapa ett europeiskt centrum för excellent transnationell genusforskning i Linköping  – här!

Ju gulare desto högre genusvetardensitet

Jag antar att man sedan kommer att få medel för att granska sin egen excellenssatsning ur ett genusperspektiv i vanlig ordning.  I vilket fall, Linköping kommer att bli ett Transnationellt Genuscentrum dit all världens genusforskare kommer att vallfärda, och de gemensamma galenskaperna, eller jag menar forskningsresultaten, kommer sedan att spridas ut till vår okunniga befolkning. Inte minst har Klinth en unik chans att göra en stor insats här som utbildningsledare för den nya lärarutbildning som startar hösten 2011, dvs nu. Jag har redan börjat räkna på utvecklingen, som ni kan se på kartan till vänster.

Det är lätt att normalisera det man finner lämpligt genom daglig propaganda

Men ojdå – även NIKK:s direktör Solveig Bergman som jag just nämnde är visst med i Nationella Sekretariatets insynsråd. Tänk vad liten världen är. Vi får via media ofta uppfattningen att genustänkandet är allmänt utbrett och omfattas av folkflertalet, även om vi själva, hur vi än letar med ljus och lykta, aldrig kan finna någon i just vår egen bekantskapskrets som omfamnar genusvansinnet. Men nu får man ju nästan känslan av att det är en liten krets genusfanatiker som styr och ställer i riket, det tycks intressant nog vara samma personer som återkommer i flertalet stora genusprojekt. Vad mer kan vi säga om NIKK? På hemsidan kan vi läsa om att genusforskarna använder Island som ett ”nordiskt laboratorium”  eftersom ”Den lilla mängden människor gör att det är enklare att identifiera pågående maktstrukturer”. Själv skulle jag vilja hävda att det av naturliga skäl då är bättre att använda Nationella Sekretariatets insynsråd som laboratorium. Låt mig formulera en projektansökan till Vetenskapsrådet genast:

Ansökt belopp: 12 miljarder men om möjligt hela statskassan

Titel: Makt och genus i Insynsrådet

Projektbeskrivning: För det första kan vi konstatera att insynsrådet inte är jämställt  – det finns 9 kvinnor men bara 3 män! Man borde sopa rent framför sitt eget hus innan man raserar andras med en ångvält fulltankad med genuspropaganda. Målet är alltid 50% av vardera könet, så här återstår mycket arbete. I synnerhet om man har ett regeringsuppdrag att pådyvla hela det omgivande samhället sin verklighetssyn och pröva sina idéer och projekt i den experimentverkstad som Sveriges medborgare utgör. För att inte tala om de olika disciplinerna inom akademin som genom att få sina patriarkala grundvalar raserade, ofta kamouflerade i ord som ”vetenskap”, måste göras ”jämställda” (läs om den nya genusfysiken här). Då måste man själv föregå med gott exempel.

En naturlig fråga (naturlig och naturlig, men fullt rimlig i genus-Sverige) som inställer sig är om detta går att åtgärda teoretiskt genom att tre av kvinnorna rekonstruerar sitt kön till manligt. Men då det handlar om biologiskt kön för 50/50-utopin så är detta tveksamt, om inte KI:s nya avdelning (som enda i världen) med ”biologisk genusmedicin”  ska ta sig an det här. Emedan det i andra länder är fullt lagligt att tala om biologiska skillnader i medicinska sammanhang, har detta länge varit tabu för den svenska läkarkåren, ändå tills man fick tillåtelse av Genusmaffian, men då genom att ta in genusforskarna, helt utan medicinsk utbildning, i verksamheten – man skapade det nya ”tvärvetenskapliga” området ”genusmedicin”. Utan genusvetarna skulle läkarna aldrig komma på, eller snarare våga, tala om biologiska skillnader som faktor vid sjukdom.

Vinnova har utbildat 15 "förändringspiloter" som ska vara genusmedvetna

Detta är ett sådant exempel på när Insynsrådet genomför något strategiskt viktigt, trots att det självt inte är jämställt, genom att uppfinna ”nya” forskningsområden som befolkas av genusforskare med fingrarna i syltburken. Vinnova har som bekant nyligen utbildat 15 ”förändringspiloter” som ska bli genusmedvetna i sin bedömning av projektmedel för tekniska innovationer (Vinnova är ett statligt verk under Näringsdepartementet som delar ut projekt för 2 miljarder kronor om året, Vinnova är Sveriges innovationsmyndighet med uppdrag att öka konkurrenskraften hos forskare och företag i Sverige). Genusforskaren Robert Hamrén som är ansvarig för genusperspektivet på Vinnova (!) anser att ”Genusvetenskapen utvecklas starkt och ställer nya frågor inom rådande paradigm. Det är det som behövs för innovativt nytänkande.”  (se sid 4 i nyhetsbrevet GP 5-6/09  under ”Förändrat Vinnova redo för nya genusfrågor”) Som exempel på innovativt nytänkande tar Vinnovaanställde genusforskaren Hamrén upp klimatfrågan: ”Om vi gör en utlysning om klimatfrågor utan genusperspektiv får vi inte reda på vem som far illa och vem som skitar ned”.

Hur mycket skräp produceras på en genusfestival?

Om man nu tittar på Nationella Sekretariatets Insynsråd  så ser man att även denne Robert Hamrén, som av en slump, ingår där! Med samma insiktsfullhet som Hamrén, hävdar jag att om man inte granskar Insynsrådet ur ett genusperspektiv, ser man inte vem som far illa, vem som skitar ner, och vem som drabbas av att rådet inte är jämställt. Detta projekt är också tänkt att utreda vilka genusstrukturer som reproduceras och upprätthålls av medlemmarna i insynsrådet liksom att utreda om råden de ger på sikt kan tänkas leda till samhällets (så som vi känt det hittills) slutliga kollaps. Vidare kan det finnas inslag av elitism. Några medlemmar av insynsrådet kan befinna sig högre i hierarkin genom att de tilldelats mer pengar än andra eller skrivit galnare forskningsartiklar som uppmärksammats mer än andra. Och hur påverkar det självbilden hos insynsrådets medlemmar när jag bara tagit upp ett par av namnen här på bloggen och i denna ansökan  medan jag utelämnat andra eftersom jag just nu inte orkade googla mer eftersom jag redan har 50 fönster öppna och datorn blivit lika seg som genusstrukturerna i insynsrådet.

Sekretariatet ligger i Göteborg, så genusvetartätheten är ganska stor där också (det gula).

Som sagt, genusvetare kan vara ovana vid logiskt tänkande och oförstående inför varför ett genusperspektiv inte behöver anläggas på en upplåst badboll eller en brödrost i Nationella Sekretariatets kök. Det kan också vara så att köket måste saneras från ohyra, inte minst för att flertalet mosade kackerlackor tycks vara av manligt kön, och KI:s institut för genusmedicin måste sättas att undersöka om det är en naturlig död eller om det kan vara så att det finns genusaggressioner som kanaliseras genom insynsrådet. Men inte minst – hur kommer det sig att det är samma nätverk av personer som sitter i alla genusstyrelser, får alla pengar och all makt även i det omgivande samhället? För att titta på den tredje och sista mannen i insynsrådet, Magnus Åberg (lektor i genusvetenskap) så har han tilldelats 1.6 miljoner för att genomföra en utbildning i ”jämställt akademiskt ledarskap”:

” Utbildningen kommer att drivas som ett samarbete mellan universiteten i Karlstad, Örebro och Mittuniversitetet samt högskolorna i Halmstad, Gävle och Försvarshögskolan.
– Tanken är att bidra till utvecklingen av ett jämställt akademiskt ledarskap inom lärosätena i samarbetet. Det ska baseras på en genusvetenskaplig grund, säger Magnus Åberg som är lektor i genusvetenskap… Utbildningen motsvarar 7,5 högskolepoäng och börjar nästa vår. Under ett år kommer sedan fyra till sex personer från varje lärosäte att gå utbildningen. Erfarenheterna från projektet ska följas upp och dokumenteras i en rapport som sprids till samtliga svenska högskolor och universitet.”

” Det andra projektet som beviljats pengar är ett samarbete med Maria Hedlin, doktor i pedagogiskt arbete, och Linnéuniversitetet. 835 000 kronor ska användas för att göra lärarutbildare mer medvetna om genusproblematik inom lärarutbildningen”

Ska blivande lärare verkligen begravas i en hög med genuslitteratur?

Jag är också för ett jämställt ledarskap men tveksam till varför detta måste baseras på genusvetenskaplig grund (som jag skrivit om tidigare är genusforskarna själva störda av att just de måste syssla med praktiskt jämställdhetsarbete eftersom detta då kan sammanblandas med ren genusvetenskaplig forskning (man vill ju ha medel för båda…) , se tex sid 5 i denna pdf under ”Vad har genusforskning med jämställdhet att göra?”). Jag vill här också poängtera att den oändligt långa och tydligen ännu ofullständiga, lista på ”Genuslitteratur relevant för lärarutbildare”  uppenbarligen inte räcker. Lärarutbildare kan aldrig bli genusmedvetna nog. Jag undrar hur mina studenter som jag hade på lärarprogrammet 2005-2007 (som jag dessutom examinerade på normer) klarat sig i livet, då jag inte läst en enda bok på den där listan – utom Moira von Wrights ”Genus och text” – som är med! Men den läste jag ju först nyligen. Det var nog därför det gick så bra i höstas för för mina studenter på IT, Energisystem och Miljö- och vattenteknik som klarade tentan i flerdim.  Det var för att jag läst och bloggat om Genus och text (här och uppföljaren här).

Detta projekt vill slutligen undersöka hur samhället överlevde, och hur en civilisation överhuvudtaget kunnat uppstå, utan att genusvetare övervakat verksamheten i Världsalltet. Hur kunde vi utvecklas från grottstadiet utan genusforskare, och varför har vi inte längre en samlar- och jägarkultur, eller utgör genussamfundet ett exempel på ett sådant genom att det dammsuger myndigheter på skattepengar och jagar alla som inte låter sig kuvas? Detta är en öppen fråga som jag hoppas kunna besvara med 12 miljarder. Jag vill även passa på att slå ett slag för min senaste genusartikel (Den Postsexuella Realismen dekonstruerad som en paradox) som jag hoppas belönas med ett guldregn och flera viktiga poster i alla myndigheter. Artikeln får inneha posterna tills vidare eftersom jag själv lär vara upptagen med att granska insynsrådet. Men ni kan sätta in alla ersättningar på mitt konto.

Vänligen och med könskodad hälsning,

Tanja Bergkvist

Fan! Jag kom på att jag ju nyligen tömde statkassan med min förra genusansökan! 🙂

Nåja, skattepengarna kommer att ha rullat in igen tills min aktuella ansökan är behandlad.

Aktuella länkar:  Intervju med mig på Correns ledarsida (1/8): ”Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket” , Docent Roger Klinth (12/8): ”Vilken genuspolitik driver Correns ledarredaktion?”, Replik till Klinth (17/8) ”Självständig tankeverksamhet”, Förskoleplikt och avskaffad fri lek, Homo Sovjeticus på dagis? 

Läs förresten ”Det är svårt att se skogen för alla genus”  av Anna Rennéus Guthrie (Gender and forestry är ju stort i Sverige). Namnet  låter bekant, det var hon som intervjuade mig för två år sedan till en artikel i Borås tidning: ”Hon är trött på genushysterin”. Se även läkaren och bloggaren Pelle Billings inlägg om Klinth. Det är för övrigt återigen dags för årets Heterohatets dag (Pelle B även på Newsmill: ”Genusvetare samarbetar med våldsbenägna revolutionärer” ). Läs mer om detta på Axess-bloggen. Glöm inte följa Genusnytt: ”Gubbar skalade Simpsons för att stärka Patriarkatet”, och mer om genudebatten på Aktivarum-bloggen och Matte Matiks blogg.

Just det ja, någon person påpekade i förra inlägget att jag glömt nämna en av alla mina titlar – konstnär! 🙂  Det stämmer, jag är även konstnär så klart – se mitt bidrag till den moderna konsten! Jag samlade ihop flera titlar i min titel ”allvetare” men det kanske inte framgick. Nåväl, nästa konstverk kommer bli mer handgripligt – det kommer att bestå i en liten mental revolution som kommer att göra oss fria och lyckliga, med jämställdhet utan inslag av genusvansinne, ömsesidig respekt för allas fria val, och framförallt en utbildning i fysik baserad på naturlagar och inte abstrakta genusresonemang som anser att det inte är naturligt för kvinnor att tänka logiskt. Det är inte heller ”naturligt” att läsa eller skriva men vi gör det ändå. Eller i alla fall jag –  jag skriver och ni läser, något annat hinner ni ju inte göra när jag skriver så här långa inlägg. Ni måste dock förstå att det här är ett sätt att träna upp ert tålamod, endast utrustad med ett enormt sådant kan vi störta Genusväldet. Kan man läsa ett helt inlägg av mig kan man klara allt.

Hur många aprilskämt?

Det saknas fortfarande ett genusperspektiv på sprängämnen. När kan man säga att någonting exploderat?

Jag hann tyvärr inte lägga upp något aprilskämt den här gången (förra årets aprilskämt här) men å andra sidan tar ni ju alla del av sådana dagligen och året runt i alltifrån debattartiklar till nyhetsförmedling, till nya akademiska genusrapporter (som tex genusperspektiv på   ingenjörers arbetsverktyg i byggplaneringsprocesser – i Luleå kan man ju som bekant vara professor i ämnet ”genus, människa och maskin”) och till regeringens pressmeddelanden. Det börjar bli svårt att skilja skämt från allvar, i Sverige är det första april flera gånger om dagen. Det går alltså framåt för galenskapen. Numera kan man doktorera på avhandlingar i det gränsöverskridande ämnet genusfysik, som den här med titeln ”Doing Physics – doing Gender” – hur ”gör” fysikstudenter kön? Kan man låta någon bli fysiker utan att beakta gensuperspektivet? Nej, både lärare och studenter måste förstå hur de bidrar till att”göra kön” i labbet. Maxwells ekvationer är en löjlig detalj som vida överskuggas av vikten av att vara genusmedveten.

Ekvationer sprungna ur patriarkal manlig rationalitet utan anknytning till "vardagsförståelse"?

Även om man skulle, efter fyra års intensiv genuspropaganda på masterprogrammet i fysik, ha tid att öppna någon av fysikböckerna inför examendagen, till exempel den man skulle ha läst under sin första termin, skulle man notera att Maxwells ekvationer inrymmer både ett H, ett B och ett t. Det lilla t som kan tolkas som tiden för en traditionell fysiker av den gamla skolan, men som egentligen syftar på ”transpersoner” kan för det genuskritiska ögat ses som ett förminskande av trans i förhållande till homo och bi (H och B kan även tolkas som relaterade till det som fysiker av den gamla patriarkala skolan skulle kalla magnetfält), vilket ju bör föranleda en hel del förändringar av de så kallade ”naturlagarna”. Om avhandlingen:

”Avhandlingen utforskar lärandet av fysik utifrån ett genusperspektiv: hur universitetsstudenter lär sig att bli fysiker, hur de deltar i och skapar en fysikkultur. Frågeställningar kring hur gränserna dras för vad som är fysik och vem som kan kalla sig fysiker, samt hur studenterna konstruerar identiteter som fysiker i förhållande till vad de ser som ämnets normer och förväntningar.  Min forskning visar hur både genus, ålder och klass blir viktiga i studenternas identitetsskapande och därmed för deras lärande av fysik. Jag hoppas att min forskning ska kunna inspirera fysiker och fysiklärare till kritiska reflektioner kring fysik, genus och lärande, säger Anna T Danielsson [institutionen för fysik och materialvetenskap och centrum för genusvetenskap]… Analysen visar bland annat att det finns skilda förväntningar på manliga och kvinnliga studenter, och att det finns en stor variation och ibland motsägelsefullhet i vad som ses som fysik.”

Jag spelade in trumpetsången på KTH

”Motsägelsefullhet”!? Ja det kan man ju förstå när rapporter som ”Genus och Text” som jag tog upp i förra inlägget blir vägledande för Skolverket! Klassperspektivet är förvisso relevant, jag har själv studerat olika klasser av differentialoperatorer (se här eller här) och sett hur klasstillhörigheten påverkar den funktion som operatorn våldför sig på. Däremot har jag helt missat åldersperspektivet vilket ju kan ha att göra med att jag aldrig fick någon genuspropaganda serverad under en enda doktorandkurs på KTH, där jag för övrigt lät spela in videon till sången Genustrumpeten (se längst ner i inlägget) och i min genusmedvetna utstyrsel (tur jag redan hade disputerat då så att jag inte kunde bli galenförklarad 🙂 ) chockade mina gamla professorer genom att springa runt med en trollstav och vingar på ryggen genom korridorerna, men detta var ju även efter att jag varit anställd där som lärare (maj-dec 2007, efter disputationen), så de visste att jag hade något seriöst på gång eftersom de känner mig för väl för att tro att jag skulle fjanta runt utan anledning. Jag förklarade att jag hade tänkt initiera en liten samhällsrevolution och att detta var en del av mitt propagandaarbete.

Det är lätt att sätta påskäggen i halsen

Men för att komma till saken. Nu får det väl ändå vara nog! Men det är det inte. Som ett försenat aprilskämt kom just avhandlingen (tipstack till Galne Gunnar), och jag ber om ursäkt om ni sätter påskäggen i halsen nu: ”Lärare för förändring – att synliggöra och utmana föreställningar om naturvetenskap och genus”, som försvarades vid Högskolan i Gävle igår. Ur pressmeddelandet:

”- Redan i lärarutbildningen måste studenterna få bättre genuskunskaper och bli mer medvetna om vilka föreställningar de själva bär på. Men det kräver en tuff och känslomässigt engagerande utbildning i genusmedvetenhet. Hon menar att det behövs ett genusperspektiv även på ämnets innehåll. Hur påverkas undervisningen av en stereotyp och manligt kodad bild av naturvetenskap och teknik som hård, rationell och svår? Kristina Andersson har i flera år bedrivit sin forskning tillsammans med en grupp förskollärare och lärare som arbetade med naturvetenskap, men inte alltid hade ämneskunskaper.

– För dem fungerade kunskaperna i undervisning och lärande som en bra utgångspunkt för att utvecklas som lärare även i naturvetenskap. Att enbart prata om behovet av ämneskunskaper fungerar inte. Kompetensutveckling med feministiska anslag kan hjälpa lärarna att utveckla kunskapsstoffet.”

Jag har just raserat hela matematikens grundvalar med en sandhög. Det var ju dumt - där rök hela min forskning också.

Ja det är ju alldeles fantastiskt normbrytande att låta lärarna och eleverna upptäcka naturvetenskapen tillsammans, vilket ju går extra bra om lärarna saknar ämneskunskaper och därmed befinner sig på samma nivå som barnen. Då blir det ju naturligt att alla ställer sig samma frågor, vilket ökar känslan av att alla är likadana och därmed lika mycket värda, helt i enlighet med regelverket om ”demokratisk fostran” i läroplanerna, alla ska minsann ha samma inflytande över Sanningen. Min sanning är kanske inte din sanning och den är definitivt inte genusforskarnas sanning, eftersom den ju inte ens existerar. Hur skulle förresten barnen känna sig om lärarna påtvingade dem ”objektiv kunskap” baserad på ”manlig rationalitet”, som ju i rapporten Genus och Text till Skolverket ses som ett utövande av ”symboliskt våld” mot eleverna och förringar deras ”vardagsförståelse”. Jag som matematiker har ju redan insett att 1+1=1 är lika sant som 1+1=2, och detta kan illustreras med det vardagliga fenomenet att ligga på stranden och ösa en sandhög ovanpå en annan sandhög, vilket resulterar i en (fast större) sandhög.

På tal om det här med likhet, låt mig citera ett bra stycke ur Julia Ceasar-krönikan ”Låtsaslandet” (tipstack till Cavatus):

”I Låtsaslandet låtsas vi att alla är lika. Visserligen påstår vissa i Låtsaslandet att de gillar olika, men eftersom inte alla orkar låtsas lika framgångsrikt kringgår vi dilemmat genom att låtsas att alla är lika. Detta är dock den dogm som börjar bli allra svårast att hålla liv i, eftersom allt fler invånare i Låtsaslandet upptäcker att så inte är fallet. Att de helt enkelt är förda bakom ljuset i all sin godtrogenhet. Invånarna ser och drar slutsatser, en process som är potentiellt livsfarlig för låtsaspolitiken.”

Logiken är på tillbakagång och fördumningen på frammarsch, jag vill inte verka pessimistisk, men om man slår upp ordet ”folkmord” på wikipedia kan man se att två av de fem punkter som räknas upp i FN-konventionen lyder:

2. Att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslag eller själslig skada.

3. Att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som är avsedda att medföra dess fysiska undergång.

Själslig skada av genusvansinne och att uppsåtligen rasera hela naturvetenskapen (påtvingandet av nya levnadsvillkor genom att omstöpa hela utbildningsväsendet) på ett sätt som förr eller senare kommer att leda till mental och på sikt fysisk undegång, hur skulle vi tex klara av en kärnkraftskatastrof som den i Japan om de blivande fysikerna bara studerar kärnbränslet ur ett genusperspektiv? En lite mildare brottsrubricering, som dessutom ligger i tiden, skulle istället kunna vara utövandet av den första härskartekniken – Osynliggörande: med följande definition: ”Att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem.” Nu kanske ingen tror att utövande av härskarteknik är brottsligt, men nära på, vilket Uppsalafallet ”Ett skräckexempel på Genusväldet” visar.

Kommer Anna Ekström att rädda den svenska skolan?

Men för att återgå till aprilskämten – årets aprilskämt måste vara att regeringen just utsett Anna Ekström till ny generaldirektör för Skolverket – pressmeddelande (tipstack till QED)! Iofs samma regering som utsåg Moira von Wright till rektor för Södertörns högskola så helt säker på att det är ett aprilskämt är jag inte, men som ni minns deltog jag i en debatt  i Riksdagen för ett år sedan mot just Anna Ekström, regeringens utredare och ordförande i DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan (och vice ordförande i Uppsala Universitets styrelse och fram till 1 april ordförande i SACO) för nästan exakt ett år sedan där vi debatterade innehållet i delegationens delbetänkandet SOU 2009:64, och som bekant (med ett inte obetydligt  antal riksdagsledamöter som vittnen för den som inte tror det) sade Anna Ekström bestämt: ”Jag står bakom varje ord i rapporten” efter att jag citerat några delar ur denna rapport, nämligen följande (jag ber om ursäkt för upprepning av de här citaten men jag har nya läsare som måste få det här serverat till sig, dessutom måste jag sammanfatta genuscertifieringen, så den som är trött på det och redan vet allt kan sluta läsa här :-)):

Sid 16:  ”Brist på kunskap och medvetenhet leder tyvärr ofta till en oförmåga bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna… Skolans personal kan omedvetet genom de förväntningar som riktas mot flickor respektive pojkar vara medskyldiga till att reproducera könsstereotypa värderingar, exempelvis genom att tillåta att pojkar dominerar i klassrummet och samtidigt är mindre flitiga och ansvarstagande i skolan.”

Kommentar: när jag gick i skolan ”tillät” lärarna inte det här – alla räckte upp handen för att få ordet och alla var flitiga och tog ansvar, hur kan det komma sig när läraren inte hade läst en enda kurs i genusvetenskap?

Lärarnas brist på kunskap om genusstrukturer gör att svenska elever presterar dåligt

Sid 46: ”En vanlig kommentar på landets skolor är: ”vi behandlar alla lika, oavsett kön”. Detta att ”behandla alla lika” är enligt vår uppfattning uttryck för en könsblindhet inför de strukturer som skapar och vidmakthåller föreställningarna om genus, och som begränsar ytterst begränsar livsvalen för flickor och pojkar, och för kvinnor och män. Det är bristen på kunskap som är upphovet till den tyvärr alltför vanliga oförmågan bland skolledare, lärare och annan personal i skolan att upptäcka genusstrukturerna.”

Sid 220: ”Sammanfattningsvis kan man säga att det fortfarande finns en genusordning i skolämnenas innehåll som påverkar flickors och pojkars motivation” (observera – i ämnesinnehållet).

Sid 237 under rubriken ”Underprestation som effekt av sociala konstruktioner av manlighet i skolan” kan vi läsa följande: ”Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs! alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan”

Sid 240: ”I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt «.”

Läs mer i Mitt anförande i Riksdagen, Världen idag om debatten).
Låt oss återgå till regeringens pressmeddelande:

”Skolverket har en viktig roll när det gäller att vända utvecklingen i den svenska skolan. Jag bedömer att hon [Anna Ekström] besitter de egenskaper som behövs för att leda Skolverket i en tid av stora förändringar inom svenskt skolväsende, säger utbildningsminister Jan Björklund.” Ska jag omvärdera Björklund eller anta att han inte läst innehållet i rapporten? Minns också att pedagogikprofessor von Wrights rapport var beställd av Skolverket (se här). Vidare:

”- En skola med hög kvalitet, en skola som ger bättre resultat och en skola som är likvärdig är avgörande för Sveriges framtid. Jag vill arbeta för att utveckla kvaliteten och förbättra resultaten i den svenska skolan. Därför ser jag fram mot att leda Skolverket med dess breda och omfattande uppdrag, säger Anna Ekström.”

Tillåt mig att tvivla. Det är som moderatorn sa i debatten (fritt återgivet ur minnet): ”När du [Anna Ekström] talar i allmänna ordalag om jämställdhet så låter det bra och fint men sedan när Tanja citerar ur innehållet i rapporten så låter det lite annorlunda”, och det var det här uttalandet som provocerade fram ”Jag står bakom varje ord i rapporten”.

Göran Bexell, professor i etik och fd rektor för Lunds universitet och Tiina Rosenbergs trogne vapendragare

Nåja, åtminstone står hon för sitt verk, detta ska jämföras med den smått absurda situationen i Filosofiska rummet som sändes bara några dagar innan riksdagsdebatten (var det därför den inbjudna genusvetaren inte dök upp till debatten i Riksdagen?) där ämnet var genuscertifiering av akademin och där jag dessvärre chockade Lunds Universitets förre rektor professor Göran Bexell (som tillsatt projektgruppen för genuscertifiering, ledd av Tiina-skrämma iväg sin egna studenter ut ur föreläsningslokalen- Rosenberg ) genom att läsa
upp de konkreta kriterierna man utarbetat för certifieringen – vilket fick honom att ta avstånd från den rapport han just prisat  . Låt mig återge det som hände (lyssna på programmet) Göran Bexell kallade precis i inledningen av programmet (min 2:53-2:56) slutrapporten för genuscertifiering för  ”en mycket välskriven och välstrukturerad rapport” men när jag längre fram i programmet började citera från denna rapport och gå in på dess innehåll bla i form av de konkreta kriterier som ska tillämpas så fick jag höra från Bexell (min 31:50-32:14) att ”texten är inte att uppfattas på det sättet”, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag läste innantill och det ju är denna blott 9-sidiga rapport som ligger till grund för Fysicums hela genuscertifieringsarbete, och en delmängd av exakt dessa kriterier återfinns  i denna enkät för genuscertifieringen  av de tre berörda institutionerna i Lund (bla Fysicum) – och notera att det överst framgår att ”genusmedvetens pedagogik” avser ”formerna för undervisningen”, medan ”genusperspektiv” avser ”innehållet i undervisningen”.

Filosofiska Rummet 2010

Noteras bör att Bexell är professor i etik, och inte i hyckleri, vilket man först skulle kunna tro. Det var ju för hemskt och ohyfsat att jag skulle ha läst rapporten och dessutom ta med den till studion. Det var ju inte meningen att vansinnet skulle lyftas fram i ljuset! Jag får be om ursäkt för det, jag var medieovan och visste inte riktigt hur det fungerade i världen utanför matematiken, där man visst inte behöver  bevisa något, utan det räcker att upprepa en genomarbetad floskel tillräckligt många gånger, så blir den sann. Tänk om vi matematiker hade kunnat jobba så, då hade vi bevisat Riemanns hypotes för länge sedan. Men den dagen kommer väl, när genusforskarna dekonstruerat även matematiken, och låt mig komma till det, för de nytillkomna läsare som ännu inte insett hur illa det är ställt, eller snarare vidden av det riksomfattande ”förändringsarbete” som Genusmaffian leder.

Genusvetarna har som bekant infiltrerat hela akademin (utöver hela det omgivande samhället). Infiltrera kan tyckas vara ett starkt ord, men faktum är att man från gensuvetarhåll är helt öppen med att det är just infiltration man sysslar på med, se själva sidan 28 här: ”Genuscertifiering på Fysicum. Tre viktiga faser: Infiltration, Information och Utbildning.” Tack för ärligheten får man väl säga! Notera också att punkten ”Processen går vidare” följer efter ”Utvärdering av första steget”, vilket visar på att man tänkt genomföra det här även om utvärderingen av första steget skulle visa på att projektet leder till civilisationens slutliga undergång, vilket inte är en helt orimlig tanke. Ett annat intressant exempel på hur framgångsrik man blir av aktivt genusarbete inom akademin är Margaretha-11 miljoner till genusmöten från vetenskapsrådet-  Fahlgren som är påtänkt som ny rektor för Uppsala Universitet och som råkar vara föreståndare för Centrum för genusvetenskap. Ur den beviljade projektansökan från Vetenskapsrådet:

”Det senaste decenniets utveckling vad gäller förståelser av sex/gender inom naturvetenskap respektive genusvetenskap är i mångt och mycket till synes motstridiga, vilket skapar ökade spänningar mellan forskningsområdena. Vi vill ta dessa spänningar och konflikter på allvar… Naturvetare kan vara ovana vid vetenskapsteori och -kritik, och frågande inför varför och hur ett genusperspektiv på naturvetenskaplig forskning ska kunna anläggas.”

Trippeltorusen har genus 3

Just det, helt dumma i huvudet är vi och väldigt ovana vid vetenskapsteori och -kritik :-). Tänk bara på fysiker, vad sysslar de egentligen med, det kan man ju fråga sig, något jag gjorde många gånger under min uppväxt eftersom mina föräldrar är fysiker. Jag började själv läsa teoretisk fysik i Lund, men när jag inte fann något genusperspektiv på strängteorin så vände jag mig till Matematicum (en teoretisk fysiker måste ju ändå med nödvändighet även vara matematiker)  där jag till slut fastnade eftersom det ju fanns ett renodlat genusbegrepp i matematiken. Egentligen undrar man ju vad man gör som matematiker också, och det undrar även andra ibland, så här kan ett typiskt samtal låta:

-Vad sysslar ni matematiker med egentligen?

– Vi matematiker undrar mest över en massa saker.

– Jaha, vad undrar du över nu då?

– Tja, vad jag sysslar med och varför.

– Men det var ju det jag undrade.

– Jaha, är du också matematiker?

Skämt åsido, nu är det ju bättre tider – det ju just Fysicum i Lund som utgör ett av de tre pilotprojekten för gensucertifieringen.  Några av kriterierna för genuscertifieringen (sid 6-8 i rapporten, se även inlägget Filosofiska Rummet om genuscertifieringen för mer info om genusvansinnet inom akademin – länkar längst ner i det inlägget ):

* Problematiseras kvalitetskriterier och lärandemål med avseende på genus?

* Har kursplaner och andra styrdokument setts över med avseende på genus och har detta synliggjorts för studenterna?

* Används litteratur som explicit analyserar ämnet ur genusperspektiv?

*När litteratur används som saknar ett genusperspektiv, problematiseras den då i undervisningen?

* Har lärare genomgått utbildning avseende genusperspektiv i undervisning och genusmedveten undervisning?

* Har lärare kunskap om genus som begrepp, perspektiv och forskningsområde?

*Genomsyrar genusperspektiv undervisningen?

* Problematiseras etablerade begrepp, teorier och metoder med avseende på genus?

* Reflekterar läraren över sin och studenternas roll ur ett genusperspektiv? (Vem läraren är i relation till studenterna och vilken makt och möjlighet hon/han har att påverka uttryck för maktstrukturer i undervisningssituationer.)

* Används kompetensen som finns på Centrum för genusvetenskap?

Vad tycker förresten akademikerna om Bexells med fleras tilltag? Läs inlägget som rör genusgalenskap på export till Uppsala Universitet: Uppsala Universitets institutioner nobbar genusmärkningen!

Uppsala Universitet ville inte ha genuscertifiering, då bytte man namn till genusmärkning, när institutionerna inte heller ville ha genusmärkningen förklarade de pådrivande detta med att man missförstått allt och nu planerar man att kalla genuscertifieringen för "jämställdhetsarbete" - alla medel är tillåtna för att få igenom sin agenda.

Utifrån vissa artiklar i media (tex ”Genusmärkning kan läggas i malpåse”  ) skulle man kunna tro att de ansvariga (bla Margaretha Fahlgren, ev blivande rektor för Uppsala Universitet)  har backat i frågan, men jag har tagit del av områdesnämndens skrivelse angående genusmärkningen efter att remissyttrandena inkommit, och faktum är att det bara är ”det belastade begreppet genusmärkning”, som ju skulle ersätta det andra belastade begreppet: ”genuscertifiering” (för att ”undvika mindre lämpliga associationer”, vilka dessa skulle vara framgår inte)  som eventuellt ska skrotas. Av ett 12-sidigt dokument som kom den 11 feb 2010 ärendet (Se inlägget Genusvetarna- offer och slagträn?) framgår nu att det man egentligen (!?) avsett med genusmärkning var ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genus.” Enligt arbetsgruppen har institutionerna och fakultetsnämnderna  sammanblandat ovanstående två (?) och denna olyckliga sammanblandning anser man vara skälet till kritiken mot genusmärkningen och att debatten blivit ”skev” av att man använt kortformen ”genusmärkning” om ”syften eller åtgärder som har en komplex karaktär” (sid 10 i dokumentet):

”Arbetsgruppen var inte bekväm med begreppet [genuscertifiering] utan sökte istället andra formuleringar för verksamheten och menade i brist på bättre ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genusmedvetenhet”. Av och till i rapporten avsåg gruppen utnyttja termen ”genusmärkning” som en kortform av vad man menade. De remissinstanser som lämnat negativ kritik har nästan uteslutande valt kortformen och kritiserat begreppet. Arbetsgruppens diskussion och förslag till benämning av verksamheten och synpunkterna i yttrandena visar möjligen hur svår eller t.o.m. skev debatten kan bli när kortformer används om syften eller åtgärder som har en komplex karaktär.”

Detta är helt i linje med genusfanatikernas sedvanliga sätt att resonera – de är ”missförstådda” (av alla fem fakultetsnämnder!) denna gång till följd av ”komplexiteten” i sitt förslag. Vi andra är ju så korkade, och genier är alltid missförstådda, även om de skriver saker i klartext. Hur menar de att ”kortformen genusmärkning” skiljer sig ifrån det den är en förkortning av? Kanske lästes förslaget med alla sina uttryckliga detaljer inte med genusglasögonen på, och kanske är genusmärkningens fullskaliga genomförande för övrigt en förutsättning för att kunna förstå förslaget? Låt mig avsluta med symbolen för genusvansinnets intåg i akademin – genustrumpeten (SVD)

Nej förresten, låt mig avsluta med en postmodern vision för den svenska skolan – vi är nästan redan där:

Eller nej förresten, jag avslutar med en vision för Sverige, om vi inte gör något snarast:

Relaterat om DEJA-rapporten: Skolgenus,  Från DEJA till rismodellen,
DEJA, genuspedagoger och Göran Perssons motionsrunda i studion, Mattegenus i det Butlerska vektorrummet, DEJA:s matteproblem.
Annat: Är genusvetarnas verksamhet laglig?

Lästips: Zaremba i DN om skolan, Zaremba i DN om skolan del 2 OBS! Zaremba gästar Timbro den 18 april kl 12-13 för att tala om skolan! Kallberg: I Sverige råder partiernas diktatur.

Min inbox fylls av intressanta lästips dagligen, jag har dock inte tid att öppna allt just nu – så lägg gärna intressanta tips om genusgalenskaper i kommentarsfältet. Men jag tar tacksamt emot även mail med samma information, förr eller senare kommer jag att hinna öppna och läsa allt! 🙂

Uppsala-remissen: genusvälde på frammarsch!

Genus-kommissarier intar Uppsala Universitet

Bertil Holmlund, professor och prefekt vid Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala Universitet skriver i en kritisk debattartikel i UNT: ”Genusnormen en Sovjetmodell?” om hur genuscertifieringen nått de humanistiska och samhällsvetenskapliga institutionerna vid universitetet: ”Det bör finnas kurslitteratur som ”analyserar aktuellt ämne ur genusperspektiv”. När kurslitteratur som saknar genusperspektiv används bör den ”problematiseras ur genusperspektiv”. Åtgärder bör vidtas för att ”identifiera brister med avseende på genusmedvetenhet” och ”höja genusmedvetenheten”. Ambitionen verkar vara att genusperspektivet ska genomsyra all verksamhet vid universitetet, inklusive forskningen… Genuscertifiering innebär krav på ”perspektivmonopolisering”: genus är det perspektiv som ska gälla och omfattas av alla. Det går inte att komma ifrån att denna sorts upphöjande av genus till överordnad norm leder tankarna till den roll som marxism-leninismen spelade i Sovjetunionen och dess lydstater.”

Förra hösten var det Lunds Universitet som drabbades av genushysterin och forskarna protesterade högljutt men projektgruppen arbetade vidare med stöd av dåvarande rektor (se tidigare blogginlägg, man kan ur slutrapporten från Lundagruppen se att man skiljer på  ”genusperspektiv i undervisningen” och ”genusmedveten pedagogik”: ”Med genusperspektiv avses i policyn det konkreta innehållet i utbildningen och med könsmedveten pedagogik formerna för undervisningen”). Nu har denna tvivelaktiga och extremt resurskrävande verksamhet spridit sig.

Redan förra hösten till Göteborgs Universitet (läs om institutionens dilemma med genusperspektiv på Anselms Gudsbevis och Humes regelbundenhetsteori) och nu  är det alltså dags för Uppsala Universitet. Jag har fått tag i den utredning om ”genusmärkning” av verksamheten som just nu är ute på remiss hos fakultetsnämnderna inom samhällsvetenskap och humaniora. Jag har inte hunnit få upp den på någon server än men kommer att ordna detta under morgondagen (se uppdatering av inlägget då med länk, se längst ner i inlägget) nedan en skärmdump av förstasidan, yttranden ska vara inkomna senast den 15 januari, man är visst försenad med utredningsarbetet:

Områdesnämnden för humaniora och samhällsvetenskap beslutade 2009-01-29 att uppdra åt professor Margaretha Fahlgren att utse arbetsgrupp för arbetet med genuscertifiering. Denna utsågs 2009-03-26 och kom att bestå av fem personer från Teologiska fakulteten, Juridiska fakulteten, Historisk-filosofiska fakulteten, Språkvetenskapliga fakulteten och Samhällsvetenskapliga fakulteten. Efter fyra sammanträden presenterade gruppen det 5-sidiga förslag som nu är ute på remiss. De verksamhetsaspekter för vilka genusmärkning anses vara av betydelse är: undervisning, arbetsfördelning, forskning (!) och rekrytering.

Några citat:

”Arbetsgruppen är splittrad vad gäller att uteslutande fokusera på genus. Ett flertal i gruppen anser att vi i de fall det är möjligt bör inbegripa även andra diskrimineringsgrunder än kön.” Jämför med slutrapporten från projektgruppen för genuscertifieringen i Lund ledd av Tiina Rosenberg, där man (sid 3) kan läsa att ”Projektgruppen har valt att i första hand fokusera på genus, men är öppen för en intersektionell förståelse av genusbegreppet. Intersektionalitet innebär att ta hänsyn till fler faktorer än kön, såsom etnicitet, klass, sexuell läggning, ålder, funktion, religion och andra samverkande, och varandra förstärkande,maktordningar.” Vi kan alltså förvänta oss en stor intersektionell fanatisk aktivistkader bestående av i princip halva befolkningen som måste anställas för att granska att resten sköter sin verksamhet ur ett genusperspektiv. Notera  (sid 2) att man finner värdegrunden för genuscertifieringen i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna!

Åter till Uppsala-gruppens förslag: ”För att undvika mindre lämpliga associationer för verksamheten inom humaniora och samhällsvetenskap valde arbetsgruppen att inte använda termen ”genuscertifiering”.” Istället använder man ”genusmärkning” som ”något i stil med märkning av verksamheten med avseende på genusmedvetenshet.”

Av nedanstående citat (sid 2) framgår dock att de konkreta planerna är desamma som de för genuscertifieringen vid Lunds Universitet:

”Arbetsgruppen anser att kriterierna för genusmärkning behöver tas fram med stor omsorg och eftertanke. Det är en uppgift som kräver mycket mer omfattande insatser än dem som arbetsgruppen kunnat lägga ner… Konkreta kriterier vad gäller undervisning är t. ex. följande. De flesta av dem är hämtade från rapporten om genuscertifiering vid Lunds Universitet.” Nedan en skärmdump av punkterna:

Många morötter behövs för att lura på folk genusidiotin

Sid 3-4: ”Erfarenheten har visat att institutioner blir motiverade om det finns en ekonomisk morot. Det ska löna sig att ansöka om och bli genusmärkt…I märkningsprocessen bör det finnas en typ av kriterier som ska vara uppfyllda. Kriterierna kan t.ex. vara sådant som att kurslitteraturen har blivit granskad ur genusperspektiv och att eventuella brister är åtgärdade. Ett annat exempel är att det ska beskrivas och förklaras på vilket sätt man problematiserar begrepp, teorier och metoder med avseende på genus, samt i vilka föreläsningar, övningar och uppgifter och med hjälp av vilka delar av kurslitteraturen man har gjort det… På så sätt kan bedömarna skaffa sig en klar bild och tillstyrka eller avslå en ansökan om genusmärkning… Det är arbetsgruppens uppfattning att en tillämpning av genusmärkning med hjälp av ovan nämnda kriterier [skärmdumpen ovan avseende undervisningen plus nio punkter till som gäller arbetsfördelning] skulle kunna bidra till att förbättra Uppsala Universitets image, dvs att komma ifrån bilden av att präglas av konservatism och förlegade strukturer”.

Man ser dock en del ”problem” så här i ett inledande skede, bland annat (sid 4):

– bedömarna behöver ha både en kompetens i jämställdhetsfrågor och en ämnesmässig kompetens som är relevant för de verksamheter som ska underkastas en märkningsprocess.

–  på vissa institutioner kan det finnas problem vad gäller kompetensnivån att identifiera brister med avseende på genusmedvetenhet.

Ekvationer ur genusperspektiv

Vem ska då kontrollera att ”genusmedvetenheten” är hög och att all undervisning sker med ett genusperspektiv avseende det konkreta innehållet i kurserna? Arbetsgruppen ”föreslår en kombination av självvärdering och extern granskning. Granskningen av vad som åstadkommits bör dock göras av en extern bedömare. Det är önskvärt att det är en grupp av bedömare så att behovet av kompetens i jämställdhetsfrågor samt av olika sorters relevant ämnesspecifik kompetens är täckt”. Hur f-n löser man en partiell differentialekvation på ett genusmedvetet sätt? Så här ser en enkät ut för intresserad personal i Lund för närvarande. Först ska man granska sitt eget genusmedvetande ur ett postkolonialt radikalfeministiskt perspektiv och lämna in till närmsta genuskommissarie, varefter man får gå en propagandakurs i genus (jag har själv utarbetat ett förslag till en genusintroduktionskurs!) och sedan förväntas man undervisa med könet i åtanke ”hela tiden”. Hur långt får vansinnet gå i ett civilicerat land? Man kan visst lägga an ett genusperspektiv på allt – även nationalekonomi (vilket jag skrivit om tidigare: gender budgeting och postautistisk ekonomi).

Se för övrigt den blygsamma genuslitteraturlista som rekommenderas för lärarutbildare vid Uppsala Universitet: ”Först presenteras allmängenuslitteratur, vilket förutom genus bl.a. innefattar maskulinitetsforskning och queerteori. Därefter kommer genusforskning med anknytning till utbildningsområdet, som följs av litteratur om jämställdhet med koppling till förskola/skola samt  universitetet/ arbetsplatsen.”

Även Pär Ström och Pelle Billing har bloggat om UNT-artikeln (1 ,2). PS! Glöm inte att FRA kopplar in kablarna nu (HAX)!

Uppdatering: Nu har jag fått Uppsalaremissen upplagd med hjälp från Pär Ström (tack Pär!) – HÄR!

Finns nu även på UU:s server HÄR!

Relaterat: En ekologisk genusfråga & Ett skräckexempel på genusväldet & Rothsteins genusbrev.