Haro-föredrag, Axess, att våga ta debatten och kan någon köpa solen till mig?

Varning för jättelångt inlägg!

Oj oj, hur ska det här gå? Jag tänker blogga men vet inte hur jag ska undvika att inlägget blir 10-20 A4-sidor. Men å andra sidan har jag flera gånger i rad klippt av inlägg så egentligen har jag gjort mig förtjänt av att skriva precis hur mycket jag vill idag. Men vi får se, jag ska försöka hålla det kort men har så mycket att ta upp ju, men möjligtvis kommer jag nu att ta rådet med flera kortare inlägg på allvar. Får jag blogga i omvänd kronologisk ordning? Då börjar jag med helgen. I helgen var jag i Skövde och höll ett föredrag på Haro:s Riksstämma 2013. Jag är själv medlem i Haro och kan rekommendera en titt på hemsidan. Haro:s styrelse och medlemmar består av väl insatta och pålästa kvinnor och män som vet vad de pratar om, och de följer aktivt den vetenskapliga forskningen vad gäller anknytning och mycket annat – ty den som går emot konsensusbubblan kan inte ta sina argument från tomma intet, utan måste hitta vetenskapligt stöd för den där magkänslan vi alla har, men som inte duger som argument i dessa tider så instinkter, DNA, magkänslor och vi själva alla är sociala konstruktioner som är felkonstruerade om vi inte tycker ”rätt”.  Nu var det ju senast igår vi kunde se ett reportage på Aktuellt om hur alltfler föräldrar lokalt runt om i landet börjat organisera sig i protest mot de stora barngrupperna i förskolan. Alltfler föräldrar börjar inse det absurda i att lämna ifrån sig sin 1- eller 2-åring till främlingar 8 timmar om dagen. Och även om ett barn i en grupp på 20 stycken skulle lyckas knyta an till en av fröknarna, så kommer den anknytningen att upphöra plötsligt över en dag, vilket kommer att upplevas som ett trauma för barnet. Det är föräldrarna som ska knyta an till sina barn, inte förskolepersonalen. Och då är gränsen för dagis 2 år – de första två åren ska fokuseras på anknytning till föräldrarna, det har även Eva Rusz sagt.

På Haros Riksstämma träffade jag även Jonas Himmelstrand, grundare till tankesmedjan Mireja  som skrivit två böcker (framförallt rekommenderas ”Att följa sitt hjärta – i jantelagens Sverige” – och här har boken en egen hemsida med recensioner) och han är expert på frågan om hemundervisning. Nu är det nästintill omöjligt idag att hemundervisa i Sverige – man kan ju missa viktig hjärntvätt, och missa att inte lära sig korrekt svenska (se förra inlägget ) och även missa möjligheten att ha på sig hörselskydd i klassrummet för att inte bli galen av allt oljud (ja – elever på lågstadiet idag har en hög med stora arbetarhörselskydd i sina klassrum). I själva verket borde man skicka in en ansökan om hemundervisning med hänvisning till att dagens svenska skola inte kan garantera barnen den utbildning de har rätt till enligt svensk lag.  För att komma in på lärarutbildningen idag räcker det med 0.1 på högskoleprovet vilket är mindre än de 0.4 poäng man får om man tex väljer svarsalternativ C på alla uppgifter.

I vilket fall – föredraget i helgen var nog det bästa jag hållt, och otroligt nog kunde jag även hålla en röd tråd samtidigt som jag fick sagt det mesta jag ville säga. Som vanligt blev det både skratt och gråt. Nåja, inte gråt kanske, men förtvivlan över vissa galenskaper – men jag lugnade alla med att jag är optimist och ser positivt på framtiden, att folk börjar vakna och att vi nog har nått en återvändsgränd när det gäller idioti, vi befinner oss just nu i själva återvändsgränden, och därför ska ni inte bli alltför upprörda längre över absurditeterna. Genusforskarna måste ju trots allt motivera sin existens och det finns inget annat alternativ än att låta projekten och idéerna bli alltmer galna. Dock är det väldigt allvarligt när man raserar utbildningsväsendet och sedan undrar varför svenska elever presterar allt sämre. Det gäller även den högre utbildningen. Ni minns ju att vi tog upp Uppsala-seminariet ”Queera perspektiv på fittan”  i kommentarsfältet till något gammalt inlägg  (inbjudan kom även till mig via mail, då jag prenumererar på genusvansinnets aktiviteter) och så här stod det:

”Seminariet tar sin utgångspunkt i feministisk så kallad fittaktivism, vars strävan generellt sätt syftar till att uppvärdera det kvinnliga könsorganet i synnerhet och den kvinnliga kroppen i allmänhet. Detta sätt att förstå fittbärande kroppar innebär dock en syn på fittan som förknippad med föreställningar om ursprunglig femininitet. Hur kan en transfeministisk och queer fittaktivism bedrivas är temat för detta samtal. Måste talet om fittan till exempel alltid hänga ihop med talet om kvinnor? Efter seminariet går vi tillsammans vidare till centrum för genusvetenskaps lunchrum för postseminarium och fittpyssel. Några av personerna bakom bloggen FittForFight finns där för att inspirera till kreativt pyssel.”

Och bland de medverkande fanns bla en ”fittaktivist, fil Dr i socialantropologi samt forskare och lärare i genusvetenskap vid Stockholms universitet.” Som någon kommentator föreslog – är det inte dags att sätta ihop fittaktivist och fil dr till Fitt. Dr? Och för den som inte anser sig ha en fittbärande kropp, Pitt. Dr? Detta var väl det enda som saknades i inbjudan, som jag för övrigt skrattade högt åt. På något sätt måste man ändå ge dem lite cred för deras kreativa galenskap, inte för att jag har någon som helst personlig erfarenhet av galenskap, inte alls – men jag kan med min välutvecklade emotionella intelligens sätta mig in i exakt hur det skulle kännas att vara sådär galen. Faktum är att några jag mailade detta till trodde att seminariet var en satir jag skrivit. Där ser man – när verklighet och fantasi flyter ihop går det inte att skilja dem åt längre. Jag förstår att den här överanvändningen kan vara ett sätt att neutralisera en eventuell negativ innebörd i f-ordet, men betänk att resultatet kommer att bli att genusforskare (eller RFSU som vi redan vet) reser runt på skolor och överanvänder det så att det blir en del av elevernas dagliga språkbruk samtidigt som det även fortsättningsvis kommer att användas som skällsord – och vilka tror ni kommer att komma flygande med den skräddarsydda antimobbningsplan som ska åtgärda det här när lärare och föräldrar slår larm? Jo just samma genusmaffia. Frågan är om det handlar om två stridande genusfalanger eller om detta är en medveten strategi för att hålla varandra sysselsatta i all oändlighet?

Jag har en banbrytande idé om hur de lika villkoren ska uppnås – det är aldrig för sent!

Vi vet ju alla numera att det som kommit att kallas ”jämställdhet” och arbetet för ”lika villkor” egentligen handlar om en allmän fördumning av den uppväxande generationen så att den blir mottaglig för än mer socialt konstruerad rappakalja förklätt i ord som ”praktiskt jämställdhetsarbete” och ”lika villkor”. De lika villkoren kan på sikt bara uppnås genom att alla från födseln placeras i en könsneutral och mentalt steril ekologisk kapsel, eller anstalt om man så vill, där de blivande hen-personerna möts av exakt samma fysiska miljö, samma personer och samma upplevelser. Uttryck för skillnader i upplevelse av en och samma miljö eller händelse kan då aktivt upptäckas och motarbetas tills alla känner, upplever och tänker på exakt samma sätt – detta är det enda sättet att uppnå lika villkor och lika förutsättningar för alla. Men om arbetet handlar om exempelvis studenter på universitetsnivå som redan vuxit upp och kan vara olika så inser jag att det behövs ett annat alternativ, kanske en obligatorisk elchocksbehandling som först nollställer alla – jag tror förresten att jag uppnått det flera gånger med mina tentor till studenterna, vilket alltså betyder att man kan jobba genusmedvetet utan att gå kulturmarxistisk bärsärkagång i det offentliga rummet. Borde inte jag få ett pris för mitt arbete? Nej, antagligen inte, men den som vill ge en donation får gärna göra det på min paypalknapp till höger, eftersom er doktor Tanja numera är arbetssökande. Det betyder dock inte att jag är sysslolös, jag har ju ett land att rädda och måste hålla mitt löfte.

Jag blev lite skadad men det kommer att gå bra, nu kan jag skriva igen!

Dessutom är jag (tillfälligt) handikappad, som ni ser på bilden överst i inlägget, och det är förklaringen till varför jag inte bloggat sedan min KTH-kurs tog slut. Lägligt nog vreds min axel ur led för en månad sedan, just när jag skulle få lite tid över… Och smärtan är ju obeskrivlig så därför kan jag per definition inte beskriva den. Den har tidigare oftast vridits ur led på offentlig plats, bland annat i tunnelbanan och när jag haft föreläsningar – så att studenterna fått rusa fram och bilda läkarteam och vrida den rätt. Den här gången gick det dock inte så bra, den var ur led under 15-20 minuter, en granne kom till slut, och jag fick åka ambulans första gången i mitt liv. Handen var sådär trevligt mörkblå för att något blodkärl kom i kläm, och sedan dess har jag fått ha den bunden och leva enarmad, och med rädsla för att den ska gå ur led igen, varför jag inte kan röra mig och vara sådär hyperaktiv som jag egentligen borde vara, men jag står i operationskö så det här kommer att ordna sig. Man lär sig ganska snabbt att leva enarmad faktiskt. Även att blogga går bra nu, man bara trycker ner shift-knappen med en sax med andra handen för stor bokstav och punkt.

Jag måste nog börja ta det lite lugnt…

Och betänk att det bara är bra att jag opererar den nu, innan jag ger mig ut på gator och torg för att hålla improviserade känsloladdade tal om allt vansinne så att den i stundens hetta vrids ur led igen. Jag frågade läkarna om de inte kunde gjuta in den i cement så att den hålls fixerad fram till operationen, men de sa att de inte jobbar på det sättet, så jag får helt enkelt vara försiktig. Behöver jag nämna att den varit på väg ur led flera gånger redan? Men det har inte hänt igen, och nu kan jag äntligen använda datorn. Och så har jag en larmknapp på mig utifall olyckan skulle vara framme. Så fienden göre sig icke besvär att hälsa på eftersom den kommer att få en ambulans på sig. Det svåra är när något ramlar ner från någonstans eller man tappar något, då man ju är programmerad (nåja, inte ni kanske, slöfockar, men jag är det ) att fånga upp det som ramlat på en millisekund, vilket ju är farligt för mig, men efter tre veckor lyckades jag avprogrammera instinkten att fånga upp saker, vilket betyder att det trillar ner en massa saker till höger och vänster här utan att jag reagerar. Jag känner mig ju som en äkta PK-politiker nästan – helt utan reaktionsförmåga och när världen rasar omkring mig går jag bara vidare som om ingenting hänt. Jag kanske borde söka jobb i 7-klövern?

Snart värdelöst?

För att återgå till mitt HARO-föredrag. Fördumningen får ju konsekvenser på alla plan och medan svenska folket är upptaget med könsneutrala omklädningsrum och fittaktivism kan man som exempel nämna det faktum att regeringen fattade beslut om att höja den sk insättningsgarantin från 500.000 kronor till 100.000 euro för ett tag sedan, och bankerna framställer höjningen som något bra eftersom 100.000 euro ju är mer än 500.000 kronor. Idag. Det förstår ju vem som helst att om euron blir värdelös så blir svenska sparares instättningsgaranti värdelös, och bara för att få detta bekräftat  ringde jag upp en av våra största banker för att fråga om det här att koppla instättningsgarantin till euron istället för kronan inte är förenat med risker. ”Eh, ja men det är ju väldigt hypotetiskt… och osannolikt” sa banktjänstemannen, som till en början skröt om hur bra det var att den höjts, för att sedan skylla på regeringen som fattat beslutet. Jag sa att jag inte är intresserad av sannolikheter, det kan jag räkna på själv, utan jag är intresserad av principfrågan – försöker regeringen lura medborgarna? I början på 90-talet bevittnade jag ju med egna ögon en hyperinflation i Bulgarien, och bara den som behövt lämna 10 cm sedlar och en fd månadslön för en kopp kaffe, kan förstå att vi inte är skyddade mot något bara för att vi bor i Sverige, och än mindre när man kopplat svenska sparpengar till euron. Sedan kan Borg säga vad han vill om att Sverige intar en försiktig hållning. Det är handlingarna som räknas, inte pratet. Dags för politikerna att inse det. Så vad kommer att hända när det krisar ute i Europa? Jo, svenska små- (och stor-)sparare kommer att acceptera att bidra ekonomiskt för att ”rädda euron”, eftersom de annars riskerar att förlora sina egna sparpengar.  kanske lika bra att inte ha några pengar då – och istället vara skuldsatt så inflateras skulderna kanske bort? Och vad händer med Genusmaffians pengar? De har ju ändå mest pengar i det här landet. Kommer de att inflateras bort? Är det här vår räddning?

Nu märker jag att jag tappade tråden lite. Måste kolla på en av mina tio listor om vad jag skulle ta upp. Jo, jag ska ju göra lite reklam om två böcker och en tidskrift ju:

1. Jalvings bok ”Absolut Sverige – ett land i förändring” finns nu att beställa. I den finns intervjuer med olika personer i Sverige, i den svenska upplagan även den intervju med mig från 2011 som jag tog upp i inlägget ”Glad nationaldag” där jag även skrev lite om vad ordet demokrati kommit att betyda idag.
2. Gunnar Sandelins och Karl-Olov Arnstbergs ”Invandring och mörkläggning”  Arnstberg är professor i etnologi och Sandelin är en välkänd journalist som vågar säga även det obekväma. Bokens hemsida.
3. Tidskriften DSM  (Debatt, Sanningssökande, Mediakritik) av Jan Gillberg.

Jag prenumererar själv på DSM och har införskaffat de två böckerna, och alltså borde ni också göra det. Dessutom har jag träffat tre av de fyra och kan gå i god för att det är väl värt att lyssna på vad de säger och läsa vad de skriver.  Och missa inte att ekonomidocent Tullberg är i farten sedan ett tag:  Brist på demokratisk debatt  och Den rationella nationalstaten  och 4 läsvärda artiklar på Newsmill.

Och nu till nästa ämne – de två Axesskrönikorna från 2012 som jag efter flera försök här på bloggen fortfarande inte lyckats lägga upp på bloggen eftersom jag alltid svävar iväg. Här är de båda, som publicerats i Axess i juni och augusti (orkar/hinner inte leta upp tidningarna just nu för att få titlarna):

1. Krönika om utbildning:

Min arbetsplats under doktorandtiden

I slutet av april kom Högskoleverkets kvalitetsutvärdering av 189 svenska utbildningar vid 25 högskolor och universitet runt om i landet. Drygt var femte granskad utbildning får underkänt och den som inte rättar till bristerna inom ett år förlorar examensrätten. Ett nytt inslag (!) är att man istället för ”förutsättningar och processer” utvärderat resultaten – genom att granska hur väl studenterna når målen i motsvarande examensbeskrivningar. I Aktuellt 25/4 kunde man se en debatt mellan utbildningsminister Björklund och Camilla Georgsson, ordförande för Sveriges förenade studentkårer, där man är kritisk mot att mäta kvalitén genom att se till resultat. Här vi ser typiska tecken på den förödande rådande mentaliteten. Enligt Georgsson är problemet att ”man därigenom missar många viktiga aspekter, bland annat studenternas egen åsikt om utbildningen.” Björklund kontrade med att ”när man är student på en utbildning så har man inte fullt ut förmågan att se om den håller rätt vetenskaplig kvalitet” varpå Georgsson svarar att studenten minsann absolut kan bedöma både utbildningens kvalitet och föreläsarens kompetens.

Och studenternas ”egen åsikt” om utbildningen behöver givetvis inte alls ha med prestation eller resultat att göra (annars hade man ju varit överens i studion). Bra idé – vi mäter kvalitén genom att fråga studenterna vad de tycker om sin utbildning. ”Vad tycker du om kursen i ordinära differentialekvationer?” Svar: ”Den var kass, det var för lite fokus på hur vi kände oss som människor och för mycket fokus på differentialoperatorerna, det var avhumaniserande och kränkande.”

Jag är själv härdad efter att ha undervisat studenter i över tio år. Det måste påpekas att de flesta studenter har en bra inställning och jobbar hårt för att lyckas. Det kan kanske vara så att man inom matematik är förskonad från diverse influenser. Men tecken på tidsandan stöter man på ändå med jämna mellanrum och vet inte om man ska skratta eller gråta. Ett år var det studenter som krävde en garanti i förväg att de skulle klara tentan om de la åtta timmar om dagen på kursen eftersom det i kurskatalogen stod att den ju motsvarade heltid. Ett annat år var det en grupp förstaårsstudenter som efter första föreläsningen tågade mot mig med bestämda steg med den flera kilo tunga kursboken och ett självförtroende som heter duga och proklamerade: ”Vi räknar med att klara den här kursen utan ett behöva öppna boken”. Krav på att per automatik bli godkänd för åtta timmars arbetsdag och krav på att klara kursen utan att öppna boken – det är ord och inga visor.

Jag kan bara minnas en gång när den nya mentaliteten visat sig gynnsam. Det var när jag hade en grupp lärarstudenter som fulla av vishet och uppror i sinnet efter sin första termin på Lärarhögskolan. ”De har sagt till oss på Lärarhögskolan att det är en del av vår pedagogiska utbildning att ifrågasätta allt ni gör här” var det första man fick höra. Ifrågasätt på ni, svarade jag, det är bara bra att ifrågasätta ett matematiskt bevis, då måste vi gå igenom varje tankesteg ni ifrågasätter och förstå hur allt leder fram till en sats, och om ni inte gillar det ändå kanske ni kan tänka ut ett alternativt bevis till satsen. Det blev en givande termin, och lärarstudenternas ifrågasättandeprocess ledde faktiskt till att de utvecklade ett genuint intresse för matematik – det var en win-win situation. Ibland har man tur och kan utnyttja rådande trender, även om de är galna.

2. Krönika  om matematikens verklighet

Kan individerna i ett samhälle bli för smarta för samhällets bästa?

I förra Axess tog jag upp det här med att intelligenta människor inom vissa akademiska discipliner förespråkar verklighetsfrånvända idéer och vad detta kan tänkas bero. Många känner att delar av genusteorierna som presenteras som fakta inte stämmer med den upplevda verkligheten, och genusforskningen kontrar då med att det är verkligheten som inte hängt med i utvecklingen – teorierna stämmer. Men alla vetenskaper har inte den fördelen att man kan avgöra något slutgiltigt och en gång för alla. Men i rättvisans namn ska sägas att inte ens vi naturvetare kan vara säkra på om det egentligen finns någon verklighet. Man kunde få en inblick i de senaste teorierna kring detta fascinerande ämne i senaste Vetenskapens världs ”Finns verkligheten på riktigt?” (kan ses på SVT Play). För den som redan känner till dubbelspaltexperimentet, Bells olikhet, Schrödingers katt, EPR-paradoxen och Heisenbergs obestämdhetsrelation som erbjuder allehanda intressanta tolkningar av verkligheten (ang determinism, lokal kausalitet, spöklik avståndsverkan, existens av en objektiv verklighet – det är bara att välja vad man ska tro på) så får vi här ytterligare något intressant att grubbla på: är den verklighet vi upplever i själva verket ett hologram, där den egentliga informationen är lagrad vid universums ”rand”? Fysikerna förbereder nu experiment för att testa denna ”holografiska princip”.

I programmet framförs då den i sammanhanget helt naturliga tanken att matematiken inte bara är en mänsklig uppfinning i form av ett verktyg för att beskriva och förutsäga fysikaliska fenomen, utan att den har en oberoende existens som ”den underliggande strukturen” vid randen, och verkligheten är därmed en projektion av ett rent matematiskt objekt – nämligen den samlade matematiskt paketerade informationen vid randen, och därmed är ju matematiken verkligheten. Det finns därmed ingen principiell gräns för vår förmåga att förstå det vi kallar verklighet – i synnerhet inte om man är matematiker.

Ni har säkert alltid undrat hur man kan veta att det finns ett oändligt antal primtal – så här vet vi det!

Jag vet att matematiken för vissa tycks obegriplig och många har fram till universitetsstudierna aldrig ens stött på ett matematiskt bevis, vilket är absurt då bevisföring är matematikens kärna och jag tänkte därför bidra till folkbildningen med ett bevis för att det finns oändligt många primtal. Ett motsägelsebevis, där vi antar att motsatsen till det vi ska bevisa gäller, och visar att detta leder till en motsägelse. För det första kan varje heltal på precis ett sätt skrivas som en produkt av primtal (aritmetikens fundamentalsats), där ett primtal ju är ett tal som bara är delbart med talet 1 och sig självt. Antag nu att det finns ändligt många primtal som vi döper till där är det största primtalet (ett sådant måste ju finnas om de är ändligt många). Låt oss nu bilda talet xxx, alltså produkten av alla primtal och denna produkt plus talet 1. Detta tal Q måste då kunna skrivas som en produkt av primtal (och därmed vara delbart med vart och ett av de primtal av vilka det är en produkt). Men vilka skulle det vara? Delar vi Q med vilket som helst av de existerande primtalen så får vi alltid resten 1, så Q är inte delbart med något av dem. Så antingen måste Q vara ett nytt primtal eller så är det delbart med ett okänt primtal som inte finns med bland de vi antog fanns. Således var antagandet om att det finns ändligt många primtal fel, och därmed har vi visat att det finns oändligt många primtal.

Sådär – ursäkta att ni fick plöja dem, men det är bara bra för era hjärnor att få se ett matematiskt bevis så ni inte blir dementa – kaffe och matematiska bevis är det mest effektiva för att stoppa åldrandet, det har min egen forskning visat – och beviset är jag själv, med tanke på all galenskap hade jag ju fått en hjärtattack för länge sedan om jag inte ägnat mig åt den meditation som matematiska grubblerier innebär. En annan metod att förlänga sitt liv är att sänka sin ämnesomsättning, och det enklaste är då att sätta sig i kylskåpet en timme om dagen – om man får plats och inte preppat mat inför den kommande ekonomiska kollapsen, annars kan man ju alltid köpa en frysbox och ställa in den på upptining om ett sekel – då är genusvansinnet garanterat borta, liksom euron och alla nu levande galningar. Vad sägs tex om att skriva en artikel med titeln ”När folket röstar fel är författningsdomstolen sista utposten” ? Citat: ”I politiska diskussioner i Sverige pratar vi sällan om det, men det är tyvärr en svaghet som demokratin har: ibland röstar folk fel.” Jag ska återkomma till Selimovic om ett tag. Och ni (= Dolf) kan lika bra sluta tjata om att jag ska läsa 1984 – varför ska jag det när jag redan lever i det? Det är bara att beskriva verkligheten idag – det blir säkert minst lika bra som den där boken.

Sedan måste ni se Publicistklubbens debatt ”Våga (vägra) ta debatten” - verkligen underhållande att se Linderborg tappa fattningen och motsäga sig själv hundra gånger och vifta med höger-handen mot Josefsson – har hon blivit nazist eller? Josefsson har min fulla respekt, en av få (det finns faktiskt ett par kvar) journalister man kan ha förtroende för och som säger kloka saker. Väl värd att se denna debatt om huruvida folk ska få prata (tack tack, men vi har redan diskuterat i flera år bakom er rygg) om den förda politikens konsekvenser vad gäller invandringen (man får ju inte säga ”massinvandring” för bara 100.000 pers om året – däremot är det  en ”massavvisning” när 50 personer ska utvisas – och den får man mer än gärna prata om). Det finns en punkt där båda gör en korrekt analys dock – missnöjet med den förda politiken kommer att växa – oavsett om folk ”får” prata om det eller inte i media. Det gäller både EU-frågan och invandringen och kemikalier i vardagen och andra obekväma aspekter av verkligheten där samhället lyckats mindre bra. Ty verkligheten är verkligheten och den är lika verklig för den som tittar ut genom köksfönstret varje dag – oavsett om man i media och på tidningsredaktioner kallar det för ”mångkultur” eller ”multikulturalism” eller uppfinner ännu fler begrepp, så ser vi det vi ser – kalla det vad ni vil - verkligheten förändras inte genom att döpas om. Nåja, personligen ser jag en stor skog när jag tittar ut genom köksfönstret, och bakom skogen finns vatten, och efter det ser jag något slottliknande som tillhör Danderyd (tror jag) men efter det kan man nog skymta lite mångkultur, eller förlåt, jag menar multikulturalism, eller ska det vara mångkulturalism eller multikultur? Jag kan inte hålla isär begreppen länge. Och faktum är att det inte spelar någon roll om man inte har koll på dessa nya begrepp. Som sagt – se debatten om att ta debatten HÄR .

Ty liksom med genusfrågan så löses inga reella problem genom att sätta akademiker vid ritbordet – det vet vi ju vid det här laget – könet existerar fortfarande och har inte dekonstruerats, den kritiska vithetsforskningen har fortfarande inte förändrat min hudfärg, det kommer däremot stranden här ute att göra på bara en månad i sommar, mycket mer effektivt än de kritiska vithetsforskarnas 20-åriga forskning lyckats göra, vilket visar att vi verkligen slösar på skattepengarna, som istället borde gå till mina kommande projekt. För att inte tala om min axeloperation, som hade blivit av direkt om pengarna gått till vården istället för några tusen genusprojekt. Jag tror jag ska skriva en genusrapport: Dekonstruktionen av den hegemoniska vithetsnormen genom att sola och bada på stranden – hur är vithetsnormen kopplad till solaktiviteten och kan en geomagnetisk solvindsinducerad storm påverka maktbalansen på Jorden? Kan vi vidare bryta vithetsnormen genom att låta allt vitt ljus brytas i ett jätteprisma? Får vi en större färgmångfald då? Fysiken, som vi genusforskare egentligen inte tror på, kan som av en slump råka komma till användning här. Denna spektrumstudie syftar till att bygga, cementera och slutligen rikta allt vitt ljus mot ett prisma som bara kommer att kosta hela höstbudgeten.

Att svenska staten går i konkurs måste dock noga vägas mot de fördelar det innebär att låta den vite mannens reflekterade hudfärg passera genom ett mångfaldsprisma, och undersöka om spektrat blir kontinuerligt eller diskret. För särskilt diskret är ju inte den vita mannen som roffar åt sig och tar för sig av allt det goda i världen, medan vi genusforskare står på bar backe och inte får något i ett kvinnofientligt land som Sverige, som för övrigt borde förintas, men före det vill vi undersöka den osynliga mörka struktur som ligger mellan oss och dem som absorberar vissa våglängder – vi vill med andra ord undersöka ett absorptionsspektrum för att förstå vad som ligger mellan oss och den totala oinskränkta makt som vi eftersträvar. Till dess och under hela projektets gång kräver vi för övrigt att solen kommer i vår ägo, vi vill ha ett papper som visar att vi äger solen och ha alla rättigheter till den samt tillhörande solaktivitet, ty utan den förbannade solen hade den vite mannens hy inte varit vit och vi tror att vi genom att manipulera med kärnbränslet där inne kan upplösa vithetsnormen. Vi förbehåller oss rätten att eventuellt upphäva årstiderna genom att räta upp Jordens lutning på 23.5 grader mot banellipsens normal så att det blir jämställt i årstidsfrågan och soltillgången. På så sätt hoppas vi att alla på sikt får samma hudfärg, vilket kommer att platta till alla ojämlika strukturer.

Med vänlig hälsning,

Tanja och genusmaffian i samarbete

Inte för att verka galen, men jag tror att solen tillhör mig faktiskt. Om inte så tänker jag köpa den till mitt genusprojekt.

Nä, nu skojar jag bara – inget samarbete med genusmaffian här inte. Men att äga solen vore ju fördelaktigt. Är det NASA man ska kontakta? Eller utomjordingarna här utanför mitt fönster? Eller är det tillresta genusvetare som könskodar kottarna, jag ser nog lite dåligt… Kanske Bilderberggruppen redan äger solen? Kan ni lägga in något på mitt paypal så jag kan köpa den från dem, undrar vad den kostar? Jag har letat på Blocket men ingen säljer ju solen. Jag trodde man kunde köpa allt för pengar, vad är det här för vansinne!? Nåja – om ingen redan äger den så utropar jag mig till dess ägare nu, jag har trots allt studerat solfläckarna sedan jag var 12 och har en relation med solen som få andra, ni kan inget om solens magnetfält medan jag studerat det dagligen. Jag ser nu att mitt worddokument är 8 sidor, det kanske får räcka nu då? Jag antar att ni redan är jättesura för det här långa inlägget så jag tar nog och slutar nu. Vi ses i kommentarsfältet. Imorgon då antar jag, efter att ni hunnit läsa hela inlägget och sett debatten. Jag tror det här blir mitt sista megalånga inlägg faktiskt, jag har också fått nog av att ha en så här oöverskådlig blogg – jag hittar ju inget här själv längre.

Tips –  svensk PK syntax error i SVT Debatt (s)-Expo-Mustafa

Och glöm inte se PK-debatten med Josefsson och Linderborg

Relaterat: Haro – ett ljus i mörkret

Läs även:

Feministisk Gryning inbjuder till konferens 

Förslag: Gör det straffbart att kritisera feminism

Bittergubben om granskande UU-rapport som kartlagt genusbloggarna  (jag har läst rapporten, den är helt undermålig både språkligt och innehållsmässigt ska ta upp den i nästa inlägg tänkte jag).

Aktivarum: intervju om jämställdism, 

Genusdebatten om genusdebatten

Toklandet om tok

Vad i h-ete pågår? Åka snowboard med en genusvetare gör dig till matematiker!

Det kan man ju fråga sig, efter att ha hört detta mycket intressanta radioreportage – lyssna här (15 min): Lektorer larmar: ”Studenter kan inte svenska”. (eller direktlänk här). Relaterad debattartikel i UNT: ”Våra studenter kan inte svenska” Verklighetens folk gör sig ibland hört i media – och det är oftast det enda läsvärda. Verkligheten ses nämligen nuförtiden som sensationsjournalistik - för journalister och politiker har ju svårt att tro på att verkligheten finns, den sticker ut, verkligheten ger läsare eftersom den så sällan beskrivs. Ju mer verklighet desto fler läsare – kanske dags för tidningarna som håller på att gå under att vakna upp ur sin dvala?

Min katt Tommy brukar göra slarvsylta av PK-tidningarna jag tar hem – de rivs sönder på nolltid i en prasslande glädjeyra och se hur nöjd han är efteråt!

Förlåt att jag inte skrivit på ett tag, KTH-kursen jag undervisar på har tentamen den 8 mars, och först efter det kommer jag att kunna frigöra den tid vi alla väntat på, eller åtminstone jag. Vad ni väntar på vet jag inte, ni sitter säkert bara och latar er och väntar på bättre tider (nejdå, jag vet att ni är väldigt aktiva, och att det är jag som latat till mig på bloggfronten, men jag kan ju inte erkänna det öppet så ni får ta det här) och delvis sköter ju utvecklingen sig själv, med tanke på att galenskaperna eskalerar och PK-media är hemmablind och inte ser hur det är den själv som bidrar till att förstärka kritikernas världsbild, och inte, som vissa hävdar, alternativa medier, där i dagsläget även professorer läser sina nyheter – alltså inte de högintelligenta professorerna på Expo, utan vanliga professorer som studerat, doktorerat, forskat i decennier och bidragit till att civilisationen ännu inte gått under på ett flertal områden, och inte heller den andra typen av professorer (tex genusprofessorer) som gjort karriär på floskler och genererat sina artiklar med POMO  (The postmodernism generator) – klicka på F5 för att generera ny vetenskaplig artikel.

Läkare undersöker patient som konsumerat PK-media i flera år. Som synes verkar hjärnan ha försvunnit. Forskning pågår.

Myten om det motsatta är just en myt – prova själva att lyssna på P1, se nyheter på TV och läsa Metro varje dag i en månad och notera hur er bild av en galen värld förstärks. Till och med läkarkåren vet att hjärt- och kärlsjukdomar och högt blodtryck idag inte beror så mycket på salt som på TV, tidningar och radio. Mina morföräldrar fick faktiskt rådet att sluta se nyheter efter kommunismens fall i Östeuropa – som en blodtryckssänkande åtgärd (inget skämt). ”Sluta se på TV och läsa PK-tidningar på recept” är den nya flugan efter ”motion på recept” – det har nämligen visat sig att vissa sitter framför TV:n på sin motionscykel, vilket bara förvärrar skadan. Detta börjar alltfler svenska professorer inse såhär på ålderns höst. Det ska till en doktor som jag för att våga träda fram och berätta vari det egentliga problemet ligger, som vanligt. PK-maffian har blivit totalt fartblind och hemmablind, vilket betyder att de sociala ingenjörerna antingen gjort en allvarlig strategisk missbedömning av det kollektiva psyket, eller att de verkligen är så korkade som vi alltid trott. Eller så består den av en union av dessa två mängder som i samverkan banat vägen för sin egen undergång.

Några citat ur UNT-artikeln:

”Att de flesta studenter inte har några grundläggande kunskaper inom vårt eget ämne, historia, har vi accepterat. Det är vår uppgift att lära ut historia, och vi kan anpassa vår undervisning efter studenternas kunskapsnivå. Orsaken till att vi nu väljer att gå ut i offentligheten med ett veritabelt nödrop är att studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket. Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket.

Det gäller att börja i tid

Språkproblemen yttrar sig i alla tänkbara undervisningssammanhang. Studenter missförstår muntlig och skriftlig information, klarar inte av att läsa kurslitteraturen, och förstår inte tentafrågorna. Men allra tydligast blir problemen då studenterna själva måste uttrycka sig i skrift. Utan hjälp av ordbehandlare är stavningen över lag eländig. Detta brukar vi emellertid överse med, eftersom man i de flesta situationer i arbetslivet har tillgång till datorer. Mer beklämmande är att studenterna har ett oerhört begränsat ordförråd, och verkligt oroväckande är att ordförståelsen är grund eller direkt felaktig.

I viss mån kan vi även skönja en utveckling där studenter i mindre grad än tidigare studentkullar är villiga att åtgärda sina kunskapsluckor genom självstudier. Man ser sig själv mer som kund än som student, och förväntar sig att ”skolan” ska leverera. Historiska samband som är komplicerade avfärdas som irrelevanta, föreläsare som fokuserar på fakta i stället för på ett underhållande framförande får omdömet ”mycket dålig föreläsning”, och får studenten påpekat för sig att studieresultaten inte håller måttet händer det allt oftare att man anser sig kränkt.

Dessa studenter är emellertid en minoritet, om än högljudd. Majoriteten av våra studenter kämpar på – men uppnår inte de resultat de borde utifrån sin begåvning och det arbete de lagt ner. Vi som undervisar kan inte se annat än att dessa studenter svikits av de beslutsfattare som skapat dagens skolsystem. Varför har dessa studenter inte fått grundläggande kunskaper i vårt officiella språk?

Vi som undervisar på universitetsnivå har inga möjligheter att täcka upp för de brister som uppstått redan i grund- och gymnasieskolan. Som läget är nu har vi stora svårigheter att ens åstadkomma en acceptabel kunskapsnivå i vårt eget ämne hos våra studenter – alltför många av dem förstår helt enkelt inte vad vi säger.”

Och missa som sagt inte det relaterade radioinslaget.

Politiker pratar om att lärare ska ”kompetensutvecklas” (hur kommer det sig att det inte räckte med åren på Lärarhögskolan?) och att Sverige ska vara en ”kunskapsnation” (numera så överanvänt begrepp att det hamnar i floskelhögen pga oklar innebörd). Så här är det, tyvärr: äldre lärare (och nästan alla som redan pensionerats) innehade ordentliga kunskaper men det var en trend många omfamnade att inte fokusera på faktakunskaper utan ”eget lärande” (googla eller rita en teckning, låt det du har i huvudet ploppa upp så blir du garanterat en Nobelpristagare), ”kreativitet” (tro mig som forskat i ett antal år – det blir inga kreativa forskningsgenombrott utan faktakunskaper. Detta kan alla forskare i åtminstone alla naturvetenskapliga ämnen intyga). Nu har vi en lärargeneration som, även om det fattades ett politiskt beslut om fokus på kunskaper, faktiskt inte innehar de kunskaper som ska läras ut (gäller långt ifrån alla ska tilläggas, men tillräckligt många för att det ska vara ett samhällsproblem uppenbarligen – se även citat längre ner från forskare på området). Det är inte jag som säger detta – det är det evigt återkommande ”kompetensutveckling” som inte kan betyda något annat.

En förstklassig produkt från svensk skola.

Om nu inte ”kompetenshöjning” betyder kurser i demokrati, värdegrund, genus, mänskliga rättigheter och sex och samlevnad – som väl redan genomsyrar alla ämnen genom sk ämnesintegration (glöm inte att metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsnormer i anatomiundervisningen där NO-lärarna samarbetar med kommunens genusstrateg!) men det kan ju aldrig bli nog med sådan ”kompetensutveckling” i ett modernt svenskt ”kunskapssamhälle”, ty genus är ju också kunskap, och inte vilken som helst, utan Kunskapen som kommer att fördumma den uppväxande generationen, något som är makthavarnas egentliga önskedröm, eftersom det är just detta som kommer att garantera deras eviga maktinnehav och det enda som faktiskt KAN garantera det. Det är dock nog fler än jag som noterat det språkliga förfallet i skolan. Och jag syftar inte på ordet hen, som man ju kan ha åsikter om, personligen är jag inte så oroad över det ordet, som flerspråkig är jag bekant med det mesta, och det används redan i skolorna idag, utan det finns betydligt värre saker att oroa sig för.

Syftningsfel kan få ganska fatala följder.

En sådan sak är allvarliga syftningsproblem som både journalister i dagstidningar liksom lärare som undervisar (gärna även i svenska) har. Vad sägs om en matteläxa där man kan läsa ”Peter har fem hästar i hans stall” (istället för sitt stall), eller rapporter om att barnen lär sig viktenheter och att de plockat stenar och därefter ”vägde de deras stenar” (istället för sina stenar). Detta är inga tillfälligheter utan det är satt i system. Man kan argumentera med all god vilja i världen att ”språk förändras” men frågan kvarstår – hade Peter fem hästar i någon annans stall? Vägde barnen någon annans stenar? Fullständigt vansinne. Och ändå vill lärarna ha flera tusen kronor mer på deras lönekonto i månaden? Inte på sitt konto då får man förmoda. Det går bra att lägga de högre lönerna på mitt paypal-konto så jag kan blogga bort genusmaffian – tack på förhand!

I samband med det av några svenska centerpartister bevittnade och troligen iscensatta mordförsöket  på en partiledare i Bulgarien roade jag mig med att läsa och lyssna på bulgariska nyheter på riks-TV-kanalen bnt.bg (där analytiker ansåg att det uppenbara skälet till att en helt okänd partisympatisör utan någon ställning eller maktanspråk i partiet lyckades, till skillnad från alla andra, passera kontrollen med ett vapen på sig samt springa upp på podiet trots säkerhetsvakter, och genomföra det mest amatörmässiga man sett (se videon), berodde på att det stundade en inrikespolitisk kongress där man skulle ta ställning till vilka bulgariska politiker som kan anses vara i extra behov av beskydd. Behov av mer EU-pengar anses också ha spelat in och det var då extra lämpligt att man bjudit in en massa utländska, bland annat svenska, politiker. Det hade heller aldrig förekommit någon hotbild mot politikern som varit partiledare i 23 år, enligt uppgift. Intressant att man bara kan säga sådant rakt ut i riksmedia, i Sverige hade man aldrig torgfört en sådan ”konspirationsteori” i riksmedia genom att lägga ihop några enkla pusselbitar, utan snarare hade man talat om en rasistisk attack, vilket antagligen också var så de utländska åskådarna uppfattade saken, alternativt att det skulle råda brist på yttrandefrihet och att det skulle vara farligt att vara öppet politiskt engagerad i Bulgarien, något som ju absolut inte förekommer i det perfekta landet Sverige, där var och en är fri att ställa sig på Mynttorget och torgföra sina åsikter utan den minsta risk) och, för att komma till saken, då började jag läsa bulgariska läsarkommentarer och upptäckte i all min genusmedvetenhet att bulgariskan ju innehåller genusstrukturer!

Och då menar jag inte saker som att månen är feminin (även en bil är feminin – är inte det ett tecken på genusmedvetenhet?) och att en sten är maskulin och att solen är neutrum (dvs som alla ord i detta neutralitetens lyckorike) utan att man genom att skriva helt enkelt MÅSTE avslöja sitt kön för att ens kunna prata/skriva bulgariska. En kommentar som lyder ”Nikoga ne sam vizdal” (= jag har aldrig sett, ska egentligen vara på kyrilliska men jag gör det enkelt för er i min oändliga omsorg och godhet) avslöjar att kommentatorn är (eller uppger sig vara) man, medan en kvinna måste skriva ”Nikoga ne sam vizdala” – alltså VIZDAL eller VIZDALA – man alltså måste identifiera sig med ett av könen för att ens kunna prata bulgariska. Denna genusorättvisa borde rapporteras till framstående svenska genusforskare, som borde kunna pumpa EU på miljarder och åter miljarder av skattpengar från hårt arbetande européer som ju i dagsläget inte har några andra reella problem i sina liv än att bekymra sig om det här och därför mer än gärna, hellre än att rädda banker till och med, skänker sina matpengar och tilltänkta räntekostnader på bostäder och gärna även blir hemlösa (fysisk såväl som mental hemlöshet är ju även det ett mål i dagens genusmoderna samhälle) för det allmännas bästa – vilket alltså är att införa en queer verbböjelse (i dubbel bemärkelse) i bulgariskan.

Johnny Skalin är en frisk fläkt under riksdagsdebatterna i EU-frågan.

Jag är säker på att jag hade fått ett jättestipendium om jag hade varit lika korkad som genusmaffian, och det var verkligen dumt att uppmärksamma dem på det här, men gjort är gjort, nu ligger detta faktum på bloggen för allmän beskådan och vi får leva med den risken. Om pengaflödet till det här påskyndar EU-vansinnets kollaps är det bara bra. Att vara motståndare till en bankunion, och därefter en politisk union för att rädda en valuta ingen vill ha, är inte att vara ”antieuropeisk” – så låt inte politikerna lura er likt genusvetarna med sin begreppsförvirring där genusprojekt av alla de slag jämställs med jämställdhet, för det behövs inget parlament och 40.000 byråkrater och lobbyister för att bedriva handel med andra länder. I dagarna (13 feb) såg jag en riksdagsdebatt (Utrikespolitisk debatt, se på riksdagens hemsida HÄR där man kan lyssna till debatten eller läsa alla anföranden, väldigt bra ordnad sida, notera hur ni kan klicka på just de ledamöter ni vill höra och ignorera eventuella galningar – fast det är lika nyttigt att lyssna till dem) och i anförande 34 av Johnny Skalin (SD) (mycket duktig EU-debattör att döma av de debatter jag sett = nästan alla) kan vi läsa:

”Om Sverige ska kvarstå som medlem i den europeiska unionen menar jag därför att medlemskapet rimligen också måste bygga på en respekt för riksdagens rätt att hävda sin nationella suveränitet. Därför måste riksdagen utlysa en folkomröstning där väljarna direkt får ta ställning till om vi vill omförhandla det svenska EU-medlemskapet eller i stället bygga vidare på den ekonomiska och politiska unionen genom att låta EU-kommissionen, vilket har delgetts i deras arbetsprogram för 2013, föreslå ytterligare överstatlig lagstiftning, fortsätta vägen mot en gemensam arbetsmarknadspolitik, fortsätta att försvaga de nationella parlamentens utrikespolitik och inte minst låta de svenska skattebetalarna i än högre grad än tidigare betala avdemokratiseringen av Europa.”

Avdemokratisering är just vad det handlar om, och ändå kan vi höra Birgitta Ohlsson mfl  prata på om demokrati hela dagarna trots att de sysslar med raka motsatsen. Krig är fred, diktatur är demokrati osv (en del intressanta nyheter och fakta om EU-utvecklingen, eller EU-invecklingen, finns att läsa på denna sida – ordföranden är för övrigt docent på KTH). Men avdemokratisering är säkert en demokratisk rättighet, det finns säkert en demokratisk förklaring på allt det här som vi är garanterade enligt konventionen om de mänskliga rättigheterna osv. Lita på allt ni läser och hör. Och tro på genusvetarna. ”Hur blir man matematisk?” är tex en fråga de nyligen ställde sig och som vi måste ta på stort allvar. Särskilt jag ju, som själv doktorerat och även utbildar blivande matematiker och civilingenjörer. Jag vill gärna veta hur jag kan kompetenshöja mig och bli genusmedveten  – man är aldrig fullärd så låt oss läsa detta om hur man blir matematisk med ett öppet sinne.  Citat:

”Vi är redan matematiska och det vi gör är redan matematiskt. Det gäller bara att få syn på det. Det sade forskaren Anna Palmer i den workshop om matematik, genus och dans som Genusskolan.se anordnade på Skolforum.

Anna Palmer forskar och utbildar i pedagogik vid Stockholms universitet. Hon har skrivit boken ”Hur blir man matematisk? Att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn” utifrån sin avhandling. Enligt henne gäller det att komma bort från synen på matematik som något man först tänker ut och sedan tecknar ned på ett papper och istället utgå från kroppen och synliggöra vad barn gör som redan är matematiskt. Genom aktiviteter där barnen är fokuserade, engagerade och deltar med hela kroppen blir det lättare att förstå vad matematik är och vad det kan användas till.

Träning inför nationella provet i matte.

Som exempel tog hon en förskoleklass där några killar använde pulkorna för att åka snowboard. Pedagogen såg att det de försökte åstadkomma var rotationer och utifrån det spann samtal om matematik och om vad killar, respektive tjejer förväntades kunna göra. För att överbrygga könsstereotypa gränser prövade pedagogen bland annat att tillsammans med barnen göra en ”snowboarddans”. Barnen kom fram till att det var en dans som inte kunde betraktas som vare sig ”killig” eller ”tjejig” och att snowboarddans nu var ”det nya coola”. Samtidigt hade de använt sig av matematiska beräkningar som form, vinklar, hastighet och rotationer. – Lärande och identitet skapas i samspel med snowboards, snön, backen, dansen, musiken och med matematiken, det går inte att dra gränser utan det skapas samtidigt, sade Anna Palmer.”

(Klicka på bilden för tydligare text). Använt sig av matematiska beräkningar?! Med kroppen? Ja, varför teckna ner på ett papper när man kan åka snowboard? Och Allianspartierna låtsas undra (de sponsrar ju ytterst den här idiotin) hur resultaten kan sjunka. Ja huuuuuur kan det komma sig att svenska elever blir allt sämre i matematik?  Nåja, om en dryg vecka är det nationellt prov för alla tredjeklassare i landet – det blir intressant att se om provet består i att åka snowboard och dra genusgränser, fundera över sitt kön, och över vad man förväntas göra. Kanske förväntas man kunna de fyra räknesätten, kanske förväntas man dansa runt och åka snowboard med en genusvetare – vem vet?  Här ligger vi stormsteg före i idioti, det är en sak som är säker. Det hade inte gjort mig något om de höll på med det här som ett skämt, men det är dessa personer som alltså utbildar på lärarutbildningen.

Snart rasar hela bygget menar alltfler insatta.

Läs artikeln ”Lärarutbildning – bygge i förfall?” i Lärarnas Nyheter (tipstack till någon kommentator  - minns inte vem det var, som lade länk i något kommentarsfält i något äldre inlägg som skulle ta mig en hel dag att leta upp, jag printade artikeln och läste och nu passar det att uppmärksamma den). Citat:

” Mindre känt är att dagens lärarstudenter, jämfört med såväl tidigare år som andra utbildningar, har lägre gymnasiebetyg, sämre resultat på högskoleprovet, sämre kognitiv förmåga, sämre ledaregenskaper, i större utsträckning rekryteras från lägre socialgrupper med mindre kulturellt kapital och från familjer med annat modersmål än svenska. Dessutom lägger lärarstudenterna ned minst tid på självstudier av alla. Det är, kort sagt, inte längre lärarnas, läkarnas eller kulturarbetarnas barn som blir lärare.”

” Forskargruppen Sociology of Education and Culture (SEC) vid Uppsala universitet har under ledning av professor Donald Broady tagit fram ett omfattande statistiskt underlag som visar på en tydlig förskjutning av lärarstudenternas förutsättningar. De så kallat lågpresterande har ökat markant. Andelen lärarstudenter med gymnasiebetyg under meritvärdet 12 har tredubblats sedan början av 1990-talet, och utgör numera mer än en femtedel.”

— Lärarutbildningen blir sämre. Lärosätena anpassar utbildningen till studenterna och sänker ribban. Eftersom i stort sett alla som söker tas in vill man få dem igenom utbildningen på något sätt, säger han.

Politikerna jobbar hårt för att alltfler ska kunna skriva och läsa efter 9 år (nio år!) i svensk skola.

— Ett växande antal skolor kommer att framstå som oacceptabla för överklassen och en stor del av medelklassen när de fylls med lärare som framstår som alltför okunniga. Så snart föräldrarna får hem det första felstavade veckobrevet kommer de att gå till rektorn och säga: »Denna lärare får inte komma i närheten av mitt barn.« Konsekvensen blir att den svenska skolan klyvs socialt.

— Min förutsägelse är att de bemedlade finner egna utbildningsvägar, särskilda skolor för eliterna, som egentligen är det normala i de flesta andra länder.

Jan Sjunnesson är skolledare och lärarutbildare vid Stockholms universitet. Han anser att huvudproblemet inte är studenterna utan den utbildning de möter. Han framhåller det orimliga i att studenter med allt sämre förkunskaper och utan en stabil teoretisk grund möter en »progressivistisk” lärarutbildning, som väjer för en kunskapssyn där betoningen av grundfärdigheterna sätts i förgrunden.

— Dessa studiesvaga studenter ska tillgodogöra sig skollärarens elementa, det vill säga en utvecklad läs- och skrivkunnighet samt förmågan att organisera och leda. Samtidigt som de av lärarutbildarna förväntas ta avstånd från dessa grundfärdigheter. Ofta hoppar de över det första steget och går direkt på att kritisera katederundervisning, säger Jan Sjunnesson, inte utan sarkasm i rösten.

— Högskolorna vräker ut massutbildade, halvdåliga lärare i stället för att satsa på kvalitet.

— Över hälften av eleverna i Skolverkets undersökning uppger att de aldrig har arbetsro i skolan. Det är hårresande siffror. Och i stället för handfasta råd om hur man får ordning i klassrummet får lärarstudenterna lära sig om identitetskonstruktioner och att det är fel att säga till stökiga elever.”

Okej, så här ligger det till: jag har inte ens kommit till saken!!! Saken var den att jag skulle lägga upp två Axesskrönikor från 2012, som jag ännu inte lagt upp och där den ena handlar om utbildningsväsendet och den andra om matematik – men jag noterar att mitt inledande förord till detta redan blivit för långt! Jag inser att det inte blir så bra om jag nu lägger upp dem nu, eftersom ni kommer att gnälla i kommentarsfältet över ett för långt inlägg – så jag lägger upp de två krönikorna i nästa inlägg om några dagar och bara klistrar in dem utan förord – så får det här inlägget förbli så här kort. Och utan att jag fick komma till saken och tala till punkt – alltid ska ni stoppa mig från att blomma ut i min fulla potential genom att påstå att mina inlägg är långa. Ja ja, vad gör man inte för att hålla sig på god fot med sina kära läsare. Kom dock ihåg att en relation alltid består av kompromisser  - det här avkortade och skoningslöst avklippta inlägget ger mig rätten att skriva ett 10 A4-sidigt inlägg någon annan gång – utan att ni gnäller!

Läs även Därför floppar satsningarna på skolmatematiken (Newsmill) och Satsningar på matematiken långt ifrån tillräckliga (SVD) och Därför är matematiken så¨viktig (SVD) . Lästips för mer genus på aktivarum-bloggen och GENUSDEBATTEN. Läs även Matte Matiks inlägg om näthatsdebatten.

Förlåt att jag kraschade era datorer

Det verkar som att det inte var en så bra idé att flytta bloggen till kommentarsfältet på förra inlägget eftersom det blev så många och långa kommentarer med videos och länkar att vissa kommentatorers webbläsare tydligen kraschat av att gå in på inlägget – ber om ursäkt för detta. Men faktum är att det kommentarsfältet i sig rymmer flera blogginlägg, som jag kanske borde lyft fram som inlägg. I vilket fall har jag faktiskt tagit mig tid till annat, även om det inte var planerat, men effekten av krånglande datorer som inte åtgärdades blev att jag för första gången på 3 år fick veta vad det innebar att ha en ledig kväll. Ledig från vansinnet dvs. Jag insåg att galenskapen ju inte skulle försvinna utan vara kvar och vänta på mig och antagligen även ha eskalerat – och jag hade som vanligt rätt. Jag vet att ni undrar vad jag sysslar med, och det gör jag också – det gör varje matematiker, ganska ofta faktiskt. För att besvara det har jag nu sammanställt min verksamhet i en CV-länk och det besvarar givetvis frågan vad jag sysslat med de senaste åren, men inte varför. Jag glömde faktiskt att lägga in den frågan i Open Problems Section i min avhandling ser jag nu…

Just nu undervisar jag på KTH på kurserna tillämpad envariabelanalys med numeriska metoder och tillämpad linjär algebra med numeriska metoder på Farkostteknik-programmet. För att jag älskar att undervisa i matematik, så där har vi ju svaret på en delfråga åtminstone. Studenterna på farkostteknik kan ju bli just de som kommer att bygga den rymdraket vi kan komma att behöva för att undfly vansinnet en dag, alternativ sända ut dem vi vill undfly i en evig omloppsbana runt Jorden. Därifrån kan de ju studera oss andra, själva höjda över alla strukturer vi andra är insyltade i. Först när de befinner sig i denna eviga omloppsbana kommer jag att tro på att de kan analysera oss andra von oben. Med sina bristande kunskaper i elementär fysik kommer de inte att kunna ta sig ner på egen hand, utan de får, vilket också idag är deras ambition (se här  och här) själva uppfinna den feministiska icke-objektiva och oinfluerad av ”manlig rationalitet” fysik som ska ta ner dem.

”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskaps-innehållet i fysiken plockas bort.”

”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden.”

”Det är sannolikt att en jämställd läroplan skulle uppfattas som en utmaning eller en provokation för många lärare och för många i det naturvetenskapliga samfundet som gärna vill se sin egen kunskap behandlad i skolan.” (se fler citat HÄR)

Med mera skriver som bekant rektorn för Södertörns högskola i en rapport till Skolverket  som behandlar kurslitteraturen i fysikämnet (se länkar ovan). Inte konstigt att man får skräddarsy sina barns utbildning på egen hand. Det är en av de saker jag ägnat mig åt, och det finns faktiskt roliga sätt att lära också, tex kan man låta sina barn se de fyra delarna i SVT:s serie Universum (Tiden, Stjärnstoft, Ljuset och Gravitationen – se på SVT play).

Jag vill passa på att lyfta fram några artiklar på SVD Brännpunkt, där tre kvinnliga doktorander i fysik skriver en suverän replik till Ibrahim Baylans atikel om att införa jämställdhetsbonus till lärosätena. Även Sabuni skriver en bra replik.

Artikel Baylan: Belöna de jämställda lärosätena

Replik Sabuni: Extra pengar för kvinnor inte rätt väg

Replik tre doktorander: Det enda vi vill är att politiker lämnar oss ifred.  Citat från den sista repliken:

”För det fjärde: Baylans kvoteringsförslag skulle innebära att de få kvinnor som finns blir indragna i ytterligare en tidskrävande process. Kraven på att våra mer erfarna kvinnliga kollegor ska lägga sin tid på att göra alla betygskommittéer jämställda gör redan idag att de får mindre tid till egen forskning än sina manliga kollegor. Detta är bara ett exempel på att akademins vilja att stressa fram en jämställd representation som inte finns tar tid från kvinnor att forska och meritera sig för framtiden.

Om man ska ingå i varje arbetsgrupp och kommitté hinner man inte forska ju!

Slutligen: Vi har hittills inom våra yrkesliv inte känt oss annat än respekterade av våra manliga kollegor. Självklart hoppas vi våra fält kommer bli mer jämställa, det finns många duktiga kvinnor där ute som snart kommer att bidra mycket. Och vi vill när vår tid kommer, som alla andra, ta ansvar och bidra till forskningsvärldens mer byråkratiska delar. Men vi vill göra det på samma villkor som männen, inte ha än större skyldigheter. Vi vill bli valda för vår kompetens, inte för att vi är kvinnor. Vänligen, lagstifta inte om något annat. Det enda vi kräver från politiker är att ni lämnar oss ifred.”

På Frejaskolan i Gnesta är man steget före i NO – att spermier är aktiva och ägg passiva är ett föråldrat synsätt som måste bort.

Bär för övrigt i minne Baylans utspel på DN Debatt från i våras: Lottning kan vara ett bättre urvalsinstrument till skolan. Men med en ”likvärdig” skola avses som bekant lika möjligheter till en bra utbildning, och det låter ju bra, men bakom detta döljer sig egentligen tanken att alla har rätt att uppnå samma resultat. Denna rätt uppnås vidare per automatik, utan ansträngning. Gärna genom ett politiskt beslut. För här har vi orättvisan att vissa kanske måste anstränga sig mer än andra. I synnerhet i en flumskola där läraren inte har möjlighet att förmedla sitt ämne – något genusforskare mfl arbetar hårt på – glöm aldrig att Metaforen om aktiva spermier och passiva ägg förstärker könsrollerna och måste plockas bort i NO-undervisningens anatomidel (!) i samråd med kommunens jämställdhetsstrateg – gör man det ligger man stormsteg före i sitt jämställdhetsarbete.

Vilken bra idé – ett utbildningslotteri!

Men också eftersom olika elever har olika bakgrund, och kanske även (ve och fasa, för vi gillar ju olika) olika intressen. Detta är en av mänsklighetens stora orättvisor som svenska politiker ska råda bot på. Så ska man lotta ut platser på skolor så varför inte lotta ut professurer och titlar istället, så sparar man skattepengarna på vägen dit? Med genusforskarna har man dock lyckats med att både lotta ut titlar och slösa skattepengarna. Ha ha, nä det där var inte snällt sagt, usch! Notera tex punkt ett i förslaget : man får inte ha en skola som ”sorterar elever efter prestation tidigt i livet”. Samtidigt läser vi (i DN-artikeln alltså) under punkt sex: ”Utveckla mottagandet av nyanlända elever. Bristerna i utbildningen för nyanlända elever gör att eleverna inte får likvärdiga möjligheter. Skolan behöver genomföra omfattande kartläggning av nyanlända elevers kunskaper och utifrån kartläggningen utforma undervisningen i varje ämne så att det passar eleven.”

Punkt 6 strider ju mot punkt 1 – hur ska man utföra denna kartläggning för att inte tala om att utforma den individanpassade undervisningen om man inte får ”sortera” eleverna – även om detta gynnar eleverna på sikt. Ibrahim Baylan (se wiki) är  utbildningspolitisk talesperson och vice ordf i riksdagens utbildningsutskott, själv utan akademisk examen och under sin tid som skolminister anmäld till konstitutionsutskottet för misstänkt ministerstyre efter att ha ifrågasatt och fått Skolverket att dra tillbaka en rapport med slutsatser som inte passade honom.

Min nya plan var ju att göra korta inlägg men jag ser att det inte går så bra, men jag kommer att göra det i fortsättningen antar jag, men just idag har jag ingen undervisning så då kan jag bre ut mig hur mycket jag vill. Genom att skriva ett nytt inlägg inom en vecka kan vi förhindra datorkraschar.

Pelle Billing och Pär Ström har bloggat i många år

Nu vill jag ta upp en lite tråkig nyhet – både Pär Ström (civilingenjör och debattör) och Pelle Billing (läkare och debattör) upphör med sin respektive bloggverksamhet (Pär Ströms senaste inlägg  samt programförklaring och här Pelle Billings inlägg  samt hans jämställdhetsmanifest) Många har i flera år följt deras verksamhet och vi vet alla att de gjort stor skillnad och bidragit med väldigt mycket i genusdebatten. Bloggarna kommer att ligga kvar med allt material. De har även skrivit böcker, som jag själv pinsamt nog inte hunnit läsa, men nu beställt. Pelle Billings Jämställdhetsbluffen kan beställas här eller på Bokus och Pär Ströms Mansförtryck och kvinnovälde (pdf ), Sex feministiska myter (pdf) och Mansförbjudet (Bokus). Vi önskar dem lycka till med deras framtida förehavanden och tackar dem för deras mångåriga insats inom opinionsbildningen i genusfrågan! Aktivarumbloggen som också har fokus på genus är dock fortfarande igång, liksom Ninni.

Jag skulle bara hitta en satte ner foten-bild så fann jag denna fantastiska sko – vilken cool sko – jag vill ha den!

Jag har även några Axess-krönikor att lägga upp men jag inser att jag ju kan göra det i nästa inlägg, om detta inte ska bli alltför långt, jag är ändå månader efter med det och innehållet är som vanligt tidlöst – åtminstone så länge vansinnet består. Och på tal om det så kan man ju fråga sig hur man ska kunna förändra de sega genusstrukturerna. Genusforskarna verkar känsliga för kritik ser  jag: Ledningen satte ner foten efter angrepp mot genus:

”Efter att genusforskare vid Linköpings universitet blivit angripna i medier gick universitetsledningen ut med ett uttalande till stöd för forskningen. Sedan dess har angreppen minskat. Åsa-Karin Engstrand är föreståndare för Forum för genusvetenskap och jämställdhet vid Linköpings universitet. Efter att genusforskningen ett flertal gånger blivit kritiserad som ovetenskaplig av lokaltidningens Östgöta Correspondenten ledarsida skrev hon tillsammans med Nina Lykke, avdelningschef och professor vid Tema genus, rektor Helen Dannetun och dekanus Bo Hellgren, en debattartikel med rubriken ”Genusforskning vid LiU håller världsklass” . Efter att ha fått universitetsledningens stöd har kritiken mot genusforskare minskat. ”

Just det, det gäller ju att tysta fienden - inte att ha en konstruktiv debatt. Självklart ställer universitetsledningen upp, den är liksom allt annat i det här landet snart, genusinfiltrerad. Ty utan att vara det hade vi inte haft någon ”excellensmiljö” kallad  ”Tema Genus”  i Linköping med övergripande tema: Genus, sexualitet och global förändring, Dekonstruktionen av hegemonisk manlighet och manliga hegemonier. Varför är genusforskarna så bisarrt intresserade av att ”dekonstruera maskuliniteten”? Jag förstår inte denna totala fixering – ska inte var och en vara fri att konstruera sin egen identitet? Låt oss se vad det står i försvarsartikeln:

”Genusfrågor belyses och analyseras även inom discipliner som historia, företagsekonomi, litteraturvetenskap, medicin, teknik, pedagogik, sociologi, socialt arbete, utbildningsvetenskap och vårdvetenskap samt vid tvärvetenskapliga forskningscentra. Den disciplinära bredden innebär att forskningens kvalitet prövas i relation till olika vetenskapliga kontrollsystem. En avhandling som använder genusperspektiv inom till exempel företagsekonomi eller sociologi måste leva upp till samma vetenskapliga krav som andra avhandlingar inom dessa ämnen. Att som Corren hävda att genusvetenskap inte är vetenskap blir ur detta perspektiv än mer förbryllande. ”

Betrakta exempelvis denna doktorsavhandling:

Genusforskarna försöker dammsuga övriga vetenskaper på patriarkala strukturer, medan de själva har väldigt ojämn könsfördelning på sina egna institutioner

”Avhandlingen utforskar lärandet av fysik utifrån ett genusperspektiv: hur universitetsstudenter lär sig att bli fysiker, hur de deltar i och skapar en fysikkultur. Frågeställningar kring hur gränserna dras för vad som är fysik och vem som kan kalla sig fysiker, samt hur studenterna konstruerar identiteter som fysiker i förhållande till vad de ser som ämnets normer och förväntningar, tas också upp. – Genom att jag arbetar tvärvetenskapligt, med teorier både från utbildnings- och genusvetenskap, är det möjligt att analysera den mycket komplexa process lärande av fysik är, säger Anna T Danielsson.

Fysiken är en kultur som är tydligt mansdominerad och fysik är också kopplad till manlighet på ett symboliskt plan. Avhandlingen bygger på intervjuer med universitetsstudenter i fysik. I intervjuerna blir det tydligt hur studenterna konstruerar både fysiken och sig själva som fysiker på många olika sätt, berättar Anna T Danielsson:

- Min forskning visar hur både genus, ålder och klass blir viktiga i studenternas identitetsskapande och därmed för deras lärande av fysik.

Analysen visar bland annat att det finns skilda förväntningar på manliga och kvinnliga studenter, och att det finns en stor variation och ibland motsägelsefullhet i vad som ses som fysik.

- Jag hoppas att min forskning ska kunna inspirera fysiker och fysiklärare till kritiska reflektioner kring fysik, genus och lärande, och på sikt bidra till en förbättrad fysikundervisning, avslutar Anna T Danielsson.”

Och notera att ämneskategorin är fysik  – närmare bestämt: Uppsala universitet, Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet, Fysiska sektionen, Institutionen för fysik och materialvetenskap (Fysikens didaktik, Physics Education). Inte vid en genusinstitution. Detta är alltså en PhD i fysik.

Det framgår inte i fysiklitteraturen vilket kön den kända Schrödingers katt hade – detta kan bli ett forskningsområde för genusvetarna som VR säkert finansierar

Jag har själv utöver matematik läst en del fysik vid universitetet som ni kan se i min grundexamen från Lund (som jag lagt på CV-sidan) och jag kan garantera att jag inte klarade tentorna genom att reflektera över mitt kön, min klass eller min bakgrund, utan genom att *genus-chock* läsa i kursböckerna kvällar och nätter efter alla föreläsningar, genomföra otaliga beräkningar och skriva labbrapporter hela helgerna, och i den mån jag reflekterade över något var det över fysikens (och matematikens) inneboende skönhet. Jag tänkte inte på att Maxwells ekvationer var namngivna efter en man, för att inte tala om att Schrödingers, Heisenbergs och Bohrs fantastiska bidrag till fysiken var ”manliga” bidrag, utan snarare mänskliga bidrag. Hur vet vi förresten att dessa verkligen var män!? Enligt genusforskarna är ens kön inte en gång för alla givet utan kan förändras i en genusprocess fram och tillbaks och längs ett kontinuum av identiteter – så hur kan man då fixera sig vid sk biologisk kroppsräkning?

Hur ser den kvinnliga lösningen av en differentialekvation ut?

Bara för att klargöra – för min del får genusforskarna gärna forska i sitt ämne och ta upp de frågor de anser relevanta – problemet är att de har imperialistiska ambitioner att ”granska” andra discipliner ur ett genusperspektiv och sedan försöka förändra dessa i önskad riktning. Jag vill påminna om vad Uppsala Universitets fakultetsnämnder enhälligt anser om denna imperialistiska ambition, i mitt inlägg Uppsala Universitets institutioner nobbar genusmärkningen!  där jag citerat ur remissyttrandena, och då handlade det ändå om de samhällsvetenskapliga institutionerna, inte de naturvetenskapliga. Jag ställde för flera år sedan under ett personalmöte frågan till en inhyrd genusexpert om på vilket sätt en kursbok i differentialekvationer skriven av en kvinna skulle gynna kvinnliga studenter, hur skulle det ”kvinnliga perspektivet” i en sådan bok ta sig uttryck rent konkret och hur skulle detta bidra till att locka fler kvinnor att läsa matematik? För ingen i vår personal, från professorer till doktorander, kunde se det. Efter en kort tystnad sade hon ”Det vet jag faktiskt inte”. Jag svarade då ”Men du har ju stått här och pläderat för detta i en halvtimme nu…” Jag är inte emot förändring, förbättring, förnyelse och nya idéer – men man måste faktiskt veta vad man sysslar med och vad man pratar om…

Om vi ska ha ett genusperspektiv så måste genusvetarna anamma ett matteperspektiv

För övrigt kan man observera att i länder i Östasien och Östeuropa finns en långt större andel kvinnor inom de tekniska och naturvetenskapliga områdena än i Västeuropa och Sverige – och där finns ingen som kommer och försöker anlägga ett genusperspektiv på de ämnena heller. Kan det vara så att det inte är en genusfråga – utan en fråga om tex kultur? Kan det vara så att det finns andra skäl till att dessa ämnen är populära i dessa länder och att det inte beror på att man krossat den ”manliga rationaliteten” dessa ämnen anses bygga på i svenska pedagogikprofessorers ögon (utan egna kunskaper i fysik, se här  och här), och kan det vara så att man lyckas attrahera kvinnor genom att fokusera på just ämnet, och inte gnälla över de manliga strukturerna i formelsamlingarna? Forska om genus, för all del, men försök inte styra, eller ska jag säga störta, andra vetenskapliga områden som det tagit århundraden av skarpa hjärnor och hårt arbete att utveckla. Jag tvingar inte genusforskarna att anlägga ett matematisk-logiskt perspektiv på sin forskning (det är ju i det närmaste omöjligt i vilket fall) och jag kommer inte farande med den feta boken Calculus för att påtvinga genusforskarna att ta hänsyn till den strömmande substans som per tidsenhet passerar genom ett visst orienterat ytstycke Y i deras textmassa, och undersöka hur nettoflödet i ytnormalens riktning påverkar den allmänna IQ:n i landet – även om detta faktiskt vore rimligt att kräva.

Även min egen erfarenhet talar för att känsligheten för kritik är utbredd – att bli ifrågasatt det minsta lilla  känns ”surrealistiskt” – se Genusdocent om genuskritik i Corren: ”surrealistiskt.” Och lite om Insynsrådet  om när jag själv blev intervjuad i Corren och vilken reaktion detta ledde till.

Nä, nu får det vara nog med galenskap. I ett antikvariat har jag funnit boken ”Hur man erövrar världen – en handbok för blivande diktatorer” och började bläddra lite i den igår, och jag citerar som avslutning några utvalda delar (och eventuellt mer i kommande inlägg) – kan det vara så att denna använts som handbok av genusmaffian,  och finns det något vi kan lära av den?

”Trovärdighet. Även om du måste fabricera bevisen är det önskvärt att framstå som en av folket, då människor kommer att vara mer benägna att följa dig om de tror att ni har samma bakgrund… En fattig bakgrund erbjuder oräkneliga tillfällen att uppleva förlust och lidande – roten till nästan all ambition. Eftersom man inte själv styr vilka omständigheter man föds in i, måste man om man är född med silversked i munnen se till att fokusera på det värsta man kan komma på i sin barndom. Kanske blev du mobbad i skolan eller berövad något du ville ha. Kanske tillbringade du för lite (eller för mycket) tid med dina föräldrar. Trauma kan man hitta på de mest otänkbara ställen, och det är sådant i ditt tidiga liv som ger dig den rätta skärpan senare i livet – som skiljer ut dig från andra – skärpan som gör dig till en ledare”

Kommentar: med dagens offermentalitet har vi alla möjlighet att ta del av detta råd. Tänk bara på hur dåligt ni mått av att i månader inte ha läst några nya blogginlägg av mig – ett sådant oändligt lidande har alla förståelse för.

”Alla kan inte starta med sina despotiska tendenser fullt utvecklade. Betalda skribenter och krälande smilfinkar skapar politiker, men sanna ledare skapar sig själva.”

Pengarna växer på träd i Genusland

”Karisma. Vilken demokratisk ledare som helst kan övertyga folk att rösta på honom – en gång, åtminstone. Men det krävs oemotståndlig karisma för att få ett folks blinda tillgivenhet vad som än händer. Tyvärr är detta något som man bara har eller inte har. Napoleon hade det, precis som Juan Perón och Adolf Hitler. Ett sätt att testa sin karisma är att be dina bekantskaper att utföra en rad uppgifter, den ena mer riskabel än den andra. Du kan till exempel be dem låna dig pengar, sedan be dem att låna pengar som de ska ge dig, sedan stjäla pengar åt dig. Om de gör det varje gång, kan du lugnt utgå från att du har karisma. Om inte, får du skaffa dig bättre vänner.”

”Paranoia. Om en vanlig medborgare lider av paranoia är det en sjukdom som kräver behandling. Om du däremot är en ledare är det ett tecken på att du är mentalt frisk – för alla ÄR ute efter dig – precis som du är ute efter dem. Därför, om du i alla fall inte kan lite på någon, skaffa dig en benägenhet för grymhet och ett förblindande självförtroende och du får ett självklart försprång framför dina medtävlare.”

”Samvetslöshet. En stor ledare ser vad som måste göras och gör det vad det än betyder för hans anseende. Se bara på Karl den store. Han ansågs vara en ganska fredlig man på sin tid, ändå var han fullt kapabel att beordra avrättningen av 4500 saxare i Verden bara för att statuera exempel. Hemligheten ligger inte i att bry sig om rätt och fel utan om vad som är effektivt. Det kan vara så att det enda du behöver är lite undanflykter, svek och hyckleri.”

”Hur du ser till att folk lägger märke till dig. Det lättaste sättet att få folk att lägga märke till dig är antingen genom att spektakulärt misslyckande eller en spektakulär succé. Det första kan sätta stopp för din karriär för din karriär så försök koncentrera dig på det senare. Det lättaste sättet att verka framgångsrik är att utnyttja någon annans hårda arbete som ditt eget, vare sig det rör sig om någon annans uppfinning, deras företag eller briljanta idéer. Detta är lätt om du redan är rik, då kan du helt enkelt köpa ut dem. Om pengar är ett problem finns det andra utvägar: se till att bli placerad i ett projekt som nästan är färdigt – en stor sporttillställning som de Olympiska spelen till exempel – och ta åt dig äran när allt går av stapeln. Se bara på hur politiker alltid tar åt sig äran för goda ekonomiska nyheter, men alltid skyller dåliga nyheter på sina föregångare. Precis så ska du göra. ”

”Bygg byråkrati. Du kommer att behöva en veritabel armé av byråkrater för att sköta de svällande departementen i din nya statsapparat. Detta skapar inte bara arbetstillfällen och snabbt avancemang för en massa oppurtunistiska individer, eftersom de är totalt beroende av din välvilja kommer de också alltid att lyda dig. Så länge du ser till att de olika departementen konkurrerar med varandra så kommer deras inbördes rivalitet att försvaga alla hot mot din suveräna makt. Kom ihåg att bara anställa tröga administratörer utan någon verklig talang. Lenin underskattade Stalins ambitioner när han gjorde honom till partisekreterare för bolsjevikpartiet. Lenin insåg till slut vilket hot Stalin var och skrev ett brev till kongressen och rådde dem att göra sig av med honom, men det var för sent. Om Lenin inte fått stroke skulle Stalin kanske bara varit en liten fotnot i historieböckerna. Sådana är ödets nycker.”

Hör intervjun ovan HÄR PÅ UR PLAY (det gick inte att bädda in den).

Detta påminner mig om den fd moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson som i ”En bok – en författare” intervjuades angående sin bok ”Knapptryckarkompaniet – rapport från Sveriges riksdag” och där sade att moderater och andra partier medvetet väljer riksdagsledamöter utan kunskaper och utbildning, för att överlåta allt till tjänstemännen, som är utbildade och kan framföra underbyggda åsikter, men som däremot kan avskedas och därmed är helt beroende av partiledningen (minut 22-24). Hör själva i denna halvtimmes intervju med henne (för övrigt röstade visst Aschberg på moderaterna i senaste valet – hör här min 30:40, vilket naturligtvis inte ska förstås som att det råder diktatoriska tendenser inom moderaterna som kan appellera vissa, utan som att Aschberg utvecklats som person och blivit moderat). Jag råder er verkligen att se den 30 min långa intervjun med Anne-Marie Pålsson – det måste ni. Ett avslutande citat från ”Hur man erövrar världen” bara.

”Propaganda är ett mycket intressant redskap. Kom ihåg att sanningen är relativ. Fakta behöver bara vara så sanna som du vill att de ska vara. En skicklig propagandamakare kan få de mest nesliga lögner att verka trovärdiga och de mest uppenbara sanningar att verka osannolika.”

Detta måste ju vara genusforskarnas handbok – äntligen har jag funnit den!  Jag måste läsa den på riktigt, den kan hjälpa mig att bereda vägen för min kommande valkampanj som kommer att leda till den världsregering vi egentligen inte vill ha, men som, om jag leder den, är helt legitim, för då är ju förutsättningarna för en fredlig utveckling på planeten och maximal galenskap optimal, vilket kommer att leda till lösandet av flertalet vetenskapliga problem, bland annat de välkända matematiska Millenieproblemen  – och därför ska det kommande riket heta Millenieriket – låter väl bra? Fast det är kanske redan taget… har ni något annat namnförslag? Hoppas inte ni tror att jag har storhetsvansinne nu, det är bara en naturlig del av utvecklingen att det blir så, det har jag räknat ut genom att forska inom det nya tvärvetenskapliga området New World Order-matematisk teori utan genusperspektiv. Kan någon lägga in det området på wikipedia åt mig? Jag är upptagen med att lösa millenieproblemen – just nu detta – som ni ser även inkluderar genus (om ni klickar på bilden):

Hemmafruar, genusexperter och Sverigedemokratiska tider ”i” Norden?

Så här ser ju jag ut på kvällarna - hur har den bilden kommit ut på nätet?

Ve och fasa – en undersökning genomförd på Familjeliv (här Sverigemamman 2011 pdf) visar att nästan varannan mamma skulle kunna tänka sig att vara hemmafru. Se även Många vill bli hemmafru SVT & Varannan mamma vill bli hemmafru AB. I förra årets undersökning svarade sju av tio mammor att de ville vara hemma mer med sina barn. I år ställdes frågan om man skulle vilja vara hemmafru, och nästan hälften av de svarande (9552 personer) svarade alltså ja. I gruppen mammor mellan 18 och 29 svarade 53% ja och i gruppen mellan 30 och 44 svarade 40% att de skulle vilja vara hemma om de fick möjlighet. 2% av de svarande är hemmafruar. Jag skulle gärna själv bli hemmafru, och vad jag skulle göra då har jag beskrivit längre ner i inlägget, men ni får läsa allt det andra först. Vägen till seger är som alltid hårt och dedikerat arbete och det betyder att mina inlägg måste plöjas eftersom det är den enda metod som erfarenhetsmässigt visat sig stärka tålamodet, eller kanske inte den enda, men den bästa. Några röster om hemmafrufrågan SVT Play (ca 1 minut). Men här är ett längre inslag (7 min) från Aktuellt igår (25/10) minut 19.00-26.00 se i Play (samma klipp även här).

"Jag vill umgås med mina barn. Det är därför jag jobbar 75 procent."

Minut 23:55 hör vi Reinfeldt idiotförklara en stor del av landets mammor genom att förklara för dem att de inte ska tro att de kan leva sina liv som i en amerikansk dokusåpa (och jag antar att han syftar på ”Svenska Hollywoodfruar” på TV3) – ”Den här glamoröse bilden stämmer inte med den tillvaron” säger han. Givetvis tror de svenska småbarnsmammorna att om de slutar jobba så kommer deras lägenhet att förvandlas till ett lyxigt slott, mannen blir automatiskt en framgångsrik börsmäklare och en betald hushållerska dyker upp så att mamman kan tjattra med sina kompisar och gå på rikemansfester. Detta visar tydligt vilken uppfattning Reinfeldt har om väljarna. Tur att han sätter oss på plats.  Vi ska inte heller tro att vi kan ”utvecklas” inom hemmet. Det är tydligen bara på en arbetsplats vi kan utvecklas. Men samhället har visst heller inte råd med hemmafruar. ”Vi har stora krav på att sjukvård och skola ska ha bättre kvalité”. Eh, det där var ju ett argument för hemmafruarna – med avstressade harmoniska mammor som har tid för barnen minskar vi vårdbehovet hos både unga och gamla, med mammor hemma får vi också upp skolresultaten (Läs Bättre betyg med mamma hemma: ”Mammans arbetstid verkar spela en positiv roll för betygen under hela skoltiden” osv eller Jobba mindre – höj dina barns betyg ). Det politikerna konstant misslyckas med fixar vi själva. Skänk dina skolutredningsmiljoner till hemmamammorna istället, Reinfeldt!

"Vår utgångspunkt är att man ska få välja själv."

”Mer av eget arbete är sättet att bygga upp en starkare pension i framtiden, och det gäller män såväl som kvinnor”. Som vanligt är pengar det enda av värde i Reinfeldts värld, men även om man räknade på det så skulle det samhällsekonomiskt på sikt löna sig med hemmamammor. Om man nu bara vill argumentera i ekonomiska termer. Att så många ändå väljer att jobba deltid eller vara hemmamammor visar att pengar inte är det viktigaste, utan att hälsa och barn kommer före. Tur att det finns politiker som anser att vi väljare kan tänka själva. Jag valde själv att jobba deltid vid Stockholms Universitet hela 2009 och det blev givetvis en sämre ekonomi för mig som dessutom är ensam mamma – men ibland måste man göra sina val – oavsett vad Reinfeldt tycker, det var förresten också då jag startade den här bloggen . Så här i efterhand skulle jag kunna tycka att det inte är helt fel att stanna hemma med barnen ända fram till skolstart.  Jag skulle ha fullt upp hela tiden, och det skulle mina barn också, med tanke på den ideella utbildnings- och sysselsättningsapparat jag skulle bygga upp.

Se även Elise Cleason i Gomorron Sverige om hemmafru-undersökningen (här i Play)

SVT har för sin artikel kontaktat genusforskaren Catrin Lundström, som är lektor vid Centrum för genusvetenskap och som enligt uppgift skrivit artikeln ”Hemmafruns återkomst”  tillsammans med Lena Sohl.

”Hon säger att hon inte är förvånad över resultatet i enkäten.

-För två år sedan hade jag varit överraskad, men inte i dag.

Jag fann just den här röntgenbilden av Reinfeldt

Catrin Lundström tror dels att det beror på glamouriseringen av hemmafrun i media, som i Hollywoodfruar där hemmafrun är mer som en arbetsgivare som lever lyxliv. Dels tror hon att arbetsmarknaden för unga kan ligga bakom… - Man har en bild av att det är skönt att gå hemma och ta hand om sig själv och umgås med sina barn. Men det kanske ändå finns något som gör att man inte omsätter det i praktiken.”

Har Reinfeldt möjligtvis tagit del av den här genusanalysen av undersökningen med tanke på sitt uttalande? Om man tar en titt på Catrin Lundströms meritlista (hon är ju den som citerats i flera medier i hemmafrufrågan) finner man flera tankeväckande titlar. Översta delen av publikationslistan ser ut så här:

-     Hübinette, Tobias och Catrin Lundström, ”Den svenska vithetens melankoli”, Glänta, 2011 (in press).

- Hübinette, Tobias och Catrin Lundström, ”White melancholia and Swedish whiteness: The mourning of the loss of “Old Sweden” and the passing of “Good Sweden”", Eurozine 2011 (in press).

- Lundström, Catrin och Lena Sohl ”Hemmafruns återkomst”, Arena, 2011, nr 1.

- Hübinette, Tobias och Catrin Lundström, (2011) ”Sweden after the recent election: The double-binding power of Swedish whiteness through the mourning of the loss of “old Sweden” and the passing of “good Sweden”.” I: NORA, Nordic Journal of Feminist and Gender Research, 19(1): 42-52.

- Lundström, Catrin, (2011 in press), I Farahani, Fataneh, Hübinette, Tobias, León Rosales, René, och Helena Hörnfeldt (red). ”Rasifierat begär: ”De Andra” som exotiska.”

Annihilationsprocess

Catrin Lundström har skrivit alla sina aktuella forskningsartiklar (2011) utom en tillsammans med Tobias Hübinette, forskare vid Mångkulturellt centrum. På Newsmill finner jag ett aktuellt inlägg av Hübinette i Kinapuffs-debatten (”Därför envisas svenskar med rasistiska uttryck”) där vi kan läsa att: ”För att den vita melankolin en dag ska kunna botas och den svenska vitheten en gång för alla ska kunna annihileras krävs därför att ord som sårar inte längre praktiseras som illokutionära talhandlingar” Vad betyder illokutionär? Annihilera vet jag från mina studier i partikelfysik – det är när en partikel kolliderar med sin antipartikel och förintas (från annihilatio (lat.)  förintelse) Vi kan också läsa att:

”Vidare utgår den kritiska rasforskningen från att ras är en social konstruktion liksom en performativ handling, vilket innebär att när en vit person exempelvis riktar en så kallad racial slur, en nedsättande rasistisk benämning, direkt till en icke-vit person så blir den sistnämnda raced eller racialized, på svenska rasialiserad eller rasifierad, och talaren placeras i en överordnad position och identifieras med vithet medan mottagaren hamnar i en underordnad position och görs till ett icke-vitt subjekt.”

Här växer genuspengarna

Hur kan man själv skriva ”när en vit person riktar…” om nu vithet är en social konstruktion? Det påminner om när genusforskare pratar om könet som en social konstruktion samtidigt som man är helt fixerad vid en så kallad ”biologisk kroppsräkning” där man själv systematiskt kategoriserar människor som just kvinnor eller män och därefter på ett tvångsmässigt sätt räknar antalet av vardera könet på varje arbetsplats och inom varje yrkeskategori, samtidigt som man fortsätter att anklaga sina meningsmotståndare och resten av befolkningen (grupper som i det här fallet nästan helt sammanfaller) för att dela upp människor i just kvinnor och män, och samtidigt som man får mångmiljarder från staten för att stoppa denna skadliga uppdelning i kön som man själv ägnar sig åt.

Nåväl, det är väl därför Catrin Lundström och Hübinette slagit sina kloka huvuden ihop, och SVT vet ju att välja sina experter. Vid Södertörns högskola kan man läsa kursen ”Genus och vithet” 7.5 hp och flera av Catrin Lundströms artiklar ingår som ni ser i kurslitteraturen till just den kursen. Genusvärlden tycks på något sätt vara väldigt liten och snäv. Tidskrift för Genusvetenskap hade för ett tag sedan ett temanummer med genus och vithet  – där finner vi bla Catrin Lundström med artikeln ”Transnationell vithet” där hon finner att vita kvinnor som emigrerat från Sverige med sina familjer ofta blir ”försörjda hemmafruar” i utlandet (eller utland och utland, gränserna är väl också en social konstruktion, men det glömde hon att ”problematisera”) och vi får veta att ”För flertalet kan migrationen beskrivas som mansorienterad inom ramen för en heterosexuell ordning” vilket betyder att mannen fått jobb i utlandet, kvinnan flyttar med mannen dit eftersom hon är gift med mannen och därmed heterosexuell, men detta är problematiskt då ”… dessa kvinnor visserligen erfar ökat välstånd och mer fritid, men att detta sker i utbyte mot ekonomiskt beroende och att de dedicerar sin tid till familjeansvar.” (sid 27).

Här kan man jobba, i en kondomfabrik, så slipper man både ungar, man och fler barn.

Vad hemskt. Konstigt att inte kvinnan tar jobb på närmsta fabrik, eller i någon annans hushåll, och för de pengarna istället anställer någon annan att ta hand om hemmet, barnen och mannen i det nya landet. Hon vill säkert hellre ta hand om någon annan familj och för de pengarna anställa någon som kan ta hand om hennes eget. Självklart. Är det detta som kallas inrikes familjär cirkulär migration? Annars lanserar jag det begreppet nu.

Men minns ni Ulrika Dahl som figurerade i P1 Kulturradions genus-gå-program som jag tog upp i förra inlägget?   Lektorn i genusvetenskap som pratade flanösstrategier. Lustigt nog har även hon publicerat sig i genus- och vithetsnumret  med artikeln ”Rapport från vithetshavet”. Där kan vi läsa om ”genusteoretisk rasism”:

”De många och plågsamma situationer jag befunnit mig i med vänner och kollegor vars icke-vita kroppar ständigt tycks legitimera frågan: var kommer du ifrån? påminner om att vitheten alltjämt är det självklara och oproblematiserade… då  välkomnar jag kritiska vithetsstudier…

Om vithet är en erfarenhetskategori som försvinner som kategori genom erfarenhet, måste detta fält handla om hur institutioner, vanor, kroppar och rum görs vita och vad det får för konsekvenser för vetenskapliga och fysiska kroppar.

Vilken betydelse har det, undrar jag i min pågående forskning, att det svenska och nordiska kvinno- och genusvetenskapliga ”vi” som ofta omskrivs i antologier, konferensbeskrivningar, tidskrifter och berättelser om fältets utveckling, ständigt görs genom att tala om en delad (ärvd) historia, om välfärdsstatliga projekt och starka feministiska rörelser, och bygger på att både forskarsubjekt och objekt placeras ”i” Norden? Vad betyder det att den postkoloniala och anti-rasistiska kritiken ofta placeras ”utanför”? Är det nödvändigt att territorialisera idéer?

Vad får det för konsekvenser i dessa sverigedemokratiska tider, att överhuvudtaget skapa en föreställd gemenskap och tillhörighet genom att åberopa en gemensam nordiskhet? Kort sagt: hur tar sig vitheten uttryck i skapandet av ett nordiskt genusvetenskapligt ”vi” och feministiskt hem?”

Det här maskhålet tillverkade jag igår och jag tänkte placera det utanför genusvetenskapliga institutionen imorgon, så om alla genusforskare plötsligt är borta så vet ni vad det beror på. Jag kan tyvärr inte hämta hem dem igen för jag har inte lyckats lösa ekvationen för det.

Genuskritik av genusforskning, intressant. Och frågan är relevant: varför befinner sig genusvetarna och deras forskning egentligen ”i” Norden istället för ”utanför”?  Det har jag ju själv ofta frågat mig här på bloggen – något som i sig borde förläna mig en lektorstjänst i genusvetenskap. Denna genuslektor som just figurerat i kulturradion och diskuterat gå- och flanösstrategier borde som ett aktuellt forskningsprojekt undersöka om det går att gå över en gräns så att man hamnar i ”utanföret”, och om man i så fall hamnar i ”vithetshavet”, i det vanliga havet, i Danmark, eller kanske i P1:s studio. Kan man gå och gå och gå tills man hamnar någon annanstans? Nej, det behöver man egentligen inte – man kan faktiskt bara träda in i ett svart hål, något jag rekommenderar, och pressa sig genom den avkönande singulariteten, ta till höger i rondellrotationens cirkulära migrationspump och sedan flanösa vidare genom ett maskhål  för att därefter hamna i ”utanföret”. Något jag faktiskt provade igår genom att riva ut ett hål i rumtiden och klistra ihop två ändar av universum, så jag har förberett lite redan. ”Utanföret” kan om man har otur kan vara ett vitt hål och det har genusforskarna redan har räknat ut genom att lösa Einsteins ekvationer, och därför är kritisk vithetsanalys ett högst aktuellt forskningsområde. Ny forskning visar dessutom  att det kan vara så att vita hål skapar nya universa genom att använda materia från svarta hål – något som bekräftar den hegemoniska vithetens imperialistiska snyltambitioner även på ett universellt plan. Alla som har elementär kunskap om något vet dessutom att ordet ”hål” är missvisande här, och detta måste undersökas ur ett genusteoretiskt vithetsperspektiv – vad säger oss egentligen ett ”svart hål”? Inte mycket, om man väl hamnar innanför händelsehorisonten, vilket Genusmaffian snart kommer att göra när jag byggt klart min miljövänliga kvantifierade vakuumejakulationspump och lanserat den på Metros förstasida.

Men låt oss återgå till Jorden ett tag. Här är en rykande färsk nyhet på temat genus och vithet (tipstack till Galne Gunnar): vitt papper i skolan och på dagis kan visst göra barn till rasister:

”Another staple of the classroom – white paper – has also been questioned by Anne O’Connor, an early years consultant who advises local authorities on equality and diversity.

Children should be provided with paper other than white to drawn on and paints and crayons should come in ”the full range of flesh tones”, reflecting the diversity of the human race, according to the former teacher.

“People might criticise this as political correctness gone mad. But it is because of political correctness we have moved on enormously.”

Uppdatering! Varför är toapappret vitt? Video 4 minuter och ett gott skratt!

Tror jag det – galningar! Vad sägs om att de intersektionellt sinnade kritiska vithets- och genusforskarna föregår med gott exempel och börjar trycka sina artiklar på svart papper – det skulle se ganska bra ut, eller snarare inte alls – vilket i det här fallet ju är samma sak. Sedan pressar vi samman dem till ett svart hål som vi skickar ut på en rymdpromenad – det kommer garanterat att riva upp flera hål i rumtiden och visa oss vägen till alternativa och queera universa. Nej, vad f-n – det skulle ju ge en skjuts till genusforskningen, det går ju inte. Vi annihilerar givetvis det svarta hålet genom att bygga ett likadant med genus-antimateria, som jag håller på att framställa hemma i mitt eget personliga labb. Är det någon som har en partikelaccelerator jag kan få låna för att sedan slutföra kollisionsuppdraget? Jag orkar inte gå ner och leta i soprummet, då slutar det bara med att jag tar hem en ny teservis, och då får jag inte plats med min labbutrustning. Nä, nu tappade jag tråden här. Vad var det nu jag skulle skriva om? Just det, hemmafru-frågan. Ja, jag blir gärna hemmafru själv, men frågan är om någon skulle stå ut med mig. Men någon måste snart ställa upp, eftersom jag behöver min tid till kampen mot galenskapen. Dessutom vill jag baka kanelbullar och ägna mig åt ideellt arbete. Och med ideellt arbete menar jag att bygga upp en allomfattande universell kamporganisation mot genusvansinnet, den ska vara lika vital som mitt psyke när jag fått i mig för mycket kaffe. Jag har redan startat upp en lokalförening här i min lägenhet med mig själv som medlem, men som hemmafru skulle jag expandera och ha tid att rita fina medlemskort som jag kan skicka ut i blommiga kuvert.

OBS! Jag har inte glömt kommentarerna i förra inlägget, är bara lite efter, ska avverka det imorgon .

Länkar: Några röster om hemmafrufrågan SVT Play, Aktuellt igår (25/10) minut 19-26.  Elise Cleason i Gomorron Sverige om hemmafru-undersökningen.

Relaterat: SVD nyheter,  SVD ledare: Det viktigaste i livet ska inte vara politiskt,   SVD ledarblogg del 1   SVD ledarblogg del 2   Emma Henriksson (familjepolitisk talesperson för KD) i Aftonbladet: ”Relationer värda mer än karriären”,   Hemmafrudebatt på Newsmill. Sverigemamman 2011 pdf.
Feminism trumfar multikultiralism i Corren.

Andra bloggar om detta: Genusnytt här, Pelle Billing här, Aktivarumbloggen här,  Matte Matik om brittisk sågning av svensk statsfeminism.

Föreningar med aktuella artiklar: Hemmaföräldrar, HARO, Barnens rätt till föräldrarnas tid.

Greider om matte och galenskaper i SVD

Det är bäst att jag hjälper till att utbilda framtidens samhällsbyggare

Jag ber om ursäkt för bloggstilleståndet och att jag därigenom försenat den stundande  samhällsrevolutionen med en månad. Jag har förflyttat mig fysiskt och mentalt till KTH sedan några veckor, där jag just nu undervisar deltid på SF1624 Algebra och geometri på Farkostteknik och Samhällsbyggnadsprogrammet. Man vill ju gärna att den farkost som ska ta oss ut ur solsystemet om samhällsrevolutionen mot all förmodan misslyckas ska vara välbyggd och funktionell, och dessutom kan vi komma att behöva ta med oss ett par framtida samhällsbyggare. Någon genusfri planet ska det väl finnas i Universum om vi genomsöker det tillräckligt noga. Inte genusfri i den meningen att genus är betydelselöst – genuset på en normal planet är ju som bekant noll , medan vi kommer att ha genus 1 om vi bosätter oss på en torus och genus 2 om vi hittar en planet som utan att gå sönder kan deformeras till en tekopp med två handtag, om den nu inte redan såg ut så från början. Man kan ju undra hur Jorden egentligen ser ut med tanke på att genusvetarna har upptäckt minst åtta genus, men så är det ju också genusforskningens uppgift att rasera gamla vetenskapliga föreställningar lanserade av det maktfullkomliga Patriarkatet. Hur man byter genus på kroppar kan man förresten få reda på om man går en topologikurs på KTH eller vid SU, eller så kan man läsa om det själv, exempelvis på sidan 161 i boken Basic Topology (Armstrong)  under rubriken ”Surgery”-  detta borde verkligen intressera genusforskarna.

Surgery topology. Den här kursen tentade jag i Lund för hundra år sedan vill jag minnas. Det borde intressera genusforskarna att matematikerna funnit en metod att reducera genuset till noll. Jag hoppas kursen fortfarande går.

Cosmic Background Explorer sändes ut 1989

De förtryckarstrukturer vi ser runt omkring oss idag härrör faktiskt från tidernas begynnelse. Som bekant fick två fysiker Nobelpriset 2006 för att med hjälp av COBE-satelliten ha upptäckt de små variationer i den kosmiska bakgrundstrålningen som kort efter Big Bang, under den inflationistiska fasen av universums utvecklig, blåstes upp till de orättvisor vi ser idag – allt för att Universum inte behagade vara homogent i begynnelsen. Därför är det helt motiverat att genusforskarna och deras hjärntvättade marionetter letar med ljus och lykta efter minsta avvikelse och undersöker varje beteendemönster noga – om inte alla gör exakt lika mycket av allt kan det bli katastrofala konsekvenser; exempelvis har en färskt och viktig kartläggning som Johan Hakelius uppmärksammat oss på  visat att kvinnor stryker i snitt 14 minuter om dagen, medan män bara stryker – ve och fasa – i fyra minuter! Min egen kartläggning av kartläggningen visar att genusvetarna själva stryker runt 1440 minuter om dygnet (dvs hela dygnet utan avbrott) och övervakar oss alla, och att de själva tilldelar kvinnliga sysslor ett lägre värde genom att se mekande med bilen som mer värt än strykning. Själv skulle jag aldrig gå in i en bilmotor och sitta där och andas in giftiga ångor flera timmar i sträck, inte bara för att jag inte har någon bil eftersom jag promenerar till KTH, utan också eftersom vi ju ser vad som händer när genusforskare som vill fixa till statistiken sitter i bilmotorn alldeles för länge – det händer något irreversibelt med hjärnan.

Kampen mot galenskaperna måste föras samtidigt på alla plan.

Fast för två veckor sedan åkte jag faktiskt T-bana till KTH, och då blev jag haffad av en för mig okänd professor som frågade om jag var Tanja Bergkvist, och när jag sa ja (efter att ha studerat honom noga och insett att han inte kunde vara en genusforskare på jakt efter mig), så utbrast han ”Du är min idol! Jag läser allt du skriver! Vad roligt att du jobbar här!” Det var ju roligt. Men nu till något tråkigt. Marcus Birro skrev en krönika i Expressen nyligen: ”Det som inte går att bevisa är en stor del av mitt liv” som upprört flera matematiker. Jag trodde inte att vi matematiker läste kvällstidningar, men eftersom jag ju ändå är självutnämnd talesperson för alla i det här landet som tänker logiskt (jag innehar ju titeln Fanbärare för Folkvett ) så tog jag upp detta i en Axesskrönika, som jag kommer att publicera på bloggen när nästa Axess utkommer, dvs om två veckor. Det är uppenbart att Birro, som annars brukar skriva bra texter, har förväxlat oss matematiker med någon annan yrkesgrupp. Och det påminner mig om att jag måste tipsa om det senaste numret av Axess Magasin och som ni ser kan ni läsa flera av artiklarna på nätet, och glöm inte följa allt på Axessbloggen. I min krönika i det numret tog jag upp den nyutkomna rapporten På spaning efter framtidens skola (PDF ) och jag har ju redan skrivit om det i inlägget Nya svenska skolinsikter  så jag ska inte säga mer om det, men som ni ser så har rapportförfattarna gjort ett finns cirkeldiagram på sidan 16 med tre (icke-överlappande, vilket också framgår av den ställda frågan) fält med procentsatserna 47, 48 och 6 och det betyder att cirkeldiagrammet totalt representerar 101%, vilket bekräftar rapportens innehåll om behovet av mer matteundervisning.

Ingen har väl missat debatten i SVD om matematikundervisningen! Läs här inlägg, replik och slutreplik:

 Jan Björklund har blivit grundlurad

Intellekt i toppform skapar framtidschanserna

Svår matte ska inte stoppa elever

Olle Häggström, professor i matematisk statistik vid Chalmers

Rena galenskapen, man saknar ord. Per Acke Orstadius, fd lärare och lärarutbildare (!) har fått ett bra svar av Johan Wendt, generalsekreterare för Mattecentrum. Det är skrämmande att förstnämnda person varit lärarutbildare, men det bekräftar ju att förfallet, idiotin och de försämrade kunskaperna har ett ursprung, och det ursprunget sitter inte i eleverna utan i sådana som Orstadius. Med den inställningen är det inte konstigt att det går utför (jag rekommenderar som vanligt matematikprofessor Olle Häggströms debattinlägg i skolfrågan: Skolans sak är vår!). Som om allt detta inte är nog, kommer geniet Göran Greider ut på Newsmill med artikeln ”Sundhetstecken att svenska elever inte gillar matte”  (och till höger om artikeln kan man i vanlig ordning se resterande debattinlägg i samma ämne, jag har inte hunnit läsa dem själv än men kommer att göra det nu ikväll), som en upprörd docent på KTH tipsade mig om i förra veckan med hjärtat i halsgropen, eftersom det är vi som utbildar framtidens ingenjörer, medan Greider bara sitter och jäser i sin soffa som ännu inte rasat ihop eftersom någon som läst hållfasthetslära RÄKNAT UT hur den ska byggas för att inte göra det, med hänsyn tagen till variabler som att Greider kan gå upp i vikt osv. Så här skriver Greider:

”Att svenska elever enligt många internationella undersökningar tycks prestera sämre i matematik än tidigare är faktiskt inte enbart en dålig nyhet. För det betyder också att de uppväxande släktena i matteundervisningen känt vittringen av just det där gamla, konservativa, ja, det som disciplinerar och som tar ifrån oss frihet och skaparlusta.”

De hopkrullade dimensionerna

Vad är detta för rappakalja (för att använda Svante Nordins ord om gensuvansinnet i Filosofiska Rummet)!!? Ändå fascineras Greider av att ”Vi ser bara tre dimensioner. Matematikerna kan räkna med uppåt ett dussin.” Vi kan i själva verket räkna med hur många vill rent tekniskt, även om det kan vara svårt att föreställa sig hur en motsvarande verklighet skulle se ut. Låt mig därför förklara det: om man skulle dra ut en av Greiders hjärnceller till ett fullkornsspaghetti, så skulle detta på avstånd se ut som ett endimensionellt objekt om bara Greider är tillräckligt långt borta, vilket man ju får hoppas, men om man skulle närma sig den till bristningsgränsen utdragna hjärncellen så skulle man inse att den i själva verket har två dimensioner och att man kan vandra runt på den då den har en yta, så alltså var det som såg endimensionellt ut på håll i själva verket tvådimensionellt. Om detta och mycket mer kan Greider läsa i Brian Greenes ”Ett utsökt universum” (40 kr på Bokus ) om han inte redan läst den. Greider måste ju ha läst flera tusen böcker vid det här laget, men antagligen i fel ämnen, och därför kan jag även rekommendera matematikerm Ian Stewarts böcker.  Jag antar att han och alla ni andra redan läst Simon Singhs ”Fermats Gåta”, annars gör det!

Men sedan skriver Greider även en del sanningar (och jag ber om ursäkt att jag blir nyanserad här), som att svenska skolelever faktiskt tråkas ut av matematikundervisningen i grundskolan. Men detta beror inte på Björklund, som Greider hävdar har

 ”gått i bräschen för både mer av auktoritär betygssättning och till och med för speciella matematikklasser, där genierna ska samlas för sig. Min känsla är den att Jan Björklund antagligen är en av de sämst lämpade för att ge matematiken en ny chans hos skoleleverna. Han kan nästan symbolisera den pedagogik som låst matematiken vid tristessen… I den konservativa skolrevolution som Björklund anfört ingår också den självklara idén att det är bra med fler läxor. Och visst, läxor är ibland nödvändigt och bra. Men i många fall förvärrar läxorna bara de problem som finns och det gäller inte minst i matematiken. Jag har då och då suttit sena kvällar med min dotter som alltså på fritiden – långt från varje lärare – ställts inför matteproblem som det inte finns en chans i världen att lösa om inte en lärare är där”

Det behövs inte toppmodern IT-utrustning och nyslipade parkettgolv i skolan för att få upp skolresultaten. En sandlåda räcker gott och väl, se bara på genusforskarna, som sitter i en hela dagarna.

Ett: man behöver inte vara ett geni för att gå i matematikklass/spetsutbildning, för 30 år sedan var det den normala nivån på undervisningen. Och det är inte Björklunds pedagogik som lett till tristessen utan vänsterns flumpedagogik där varje elev ska lära sig att lära sig i en evig ”lärandeprocess” som läraren inte ska lägga sig i eftersom varje elevs inneboende potential ska leda till att denna själv ska uppfinna de metoder de behöver – vilket oftast tar hela grundskoletiden. Och det är här det som Greider kallar frihet och skaparlusta kommer in. Om läraren lär eleverna hur de ska tänka och resonera på matematiklektionerna så kommer de inte att behöva en lärare i närheten när de ska göra sina läxor. Men det förutsätter ju att man inte har problem med grundläggande stoff som de fyra räknesätten och manipulation av algebraiska uttryck mm. Men eftersom det i Sverige ofta tar nio eller tolv år att lära ut det mest grundläggande (medan det är överstökat på några år i andra länder, läs Häggströms Det är dags att göra upp räkningen i Axess) så kommer man aldrig till det där spännande Greider pratar om. Jag minns när jag hade ett gästlektorat på deltid på SSHL och lärde eleverna att förstå och genomföra induktionsbevis, de var riktigt fascinerade och kände sig väldigt stolta över att de förstått något som man i Sverige sysslar med först på universitetsnivå. Själv lärde jag mig matematisk induktion i en sandlåda i Bulgarien under en sommarlovsdag när grannbarnen som gick i 7:e klass visade mig det. Det visar också att det inte behövs mer pengar, fler specialpedagoger, fackpedagoger, datorer, nymålade bänkar och tredimensionella tavlor i skolorna, utan kunniga lärare som kan sitt ämne, elever som tar skolarbetet på allvar så att man kan gå vidare i ämnet, och en inställning bland lärarutbildare som skiljer sig starkt från Orstadius.

Det hjälper varken med genusforskare som kommer till skolorna för att ”problematisera” strukturer och hierarkier eller andra allvetande konsulter som ska prata fram ett självförtroende hos barnen genom att låta dem skriva komplimanger till varandra på lappar (ja, så illa är det!), ett genuint självförtroende hos skolelever vad gäller skolarbetet skapar man givetvis bäst genom att spendera tid på att lära dem att behärska ämnena, det duger inte att fortsätta i gamla hjulspår och sedan hyra in självförtroendecoacher.

Varje lärare borde ha en sådan här skalärprodukttröja

Och därför är Björklunds satsning helt rätt, och katederundervisning är bra. Så när Greider skriver (och jag instämmer): ”Men matematiken måste framförallt släppas ut ur sin genibur och bli någonting som varje människa kan känna är spännande.” så undrar jag på vilket sätt en satsning på mer matematik skulle utgöra ett hinder för det här. Och det är inte Björklund som ska ge matematiken en mening (Greider avslutar ju med: ”Men Jan Björklund är knappast mannen som kan ge matematiken en mening.”) utan matematiklärarna. Jag kan tänka mig att Greider i själva verket förläst sig på populärvetenskaplig litteratur och inser att matematiken är så mycket större än vad skolan ger sken av, men då ska han inte klaga på Björklund utan på sådana som Orstadius. Och för att kunna nå upp till en nivå där man kan uppleva ”frihet och skaparglädje” måste man ta sig igenom en massa annat stoff först. Om Greider vill räkna på flera dimensioner är det en fördel om han vet vad en vektor är, och ett koordinatsystem, och kan en massa räkneregler, annars kommer han ingenvart.

Ett Calabi Yau-rum för Greider att grubbla över

Det finns liksom en koppling mellan Greiders filosofiska dagdrömmar om flera dimensioner och grundläggande matematikkunskaper. För att förstå den djupare innebörden av de många dimensioner han talar om och som förekommer i strängteorin måste han även förstå något om Calabi-Yau rum, annars kan han inte förstå hur man ska packa ihop de extra rumsdimensionerna. Här återstår dessutom en massa forskning, men för att kunna ta del av den, och för att inte tala om för att kunna känna ”skaparglädje”, måste Greider läsa matematikerprogrammet i fyra-fem år och sedan doktorera i fem år på Calabi Yau-rum och därefter samarbeta med de ledande forskarna på området och resa jorden runt i flera år och leva på postdoc-stipendier. Kanske tjugo år senare, efter flera års slit och besatthet och undervisning av den framtida matematikergenerationen, när professuren närmar sig, kommer ett genombrott. Det är nämligen sådana ”mattegeniers” hårda arbete som gjort att Greider kan ligga i soffan och läsa populärvetenskaplig litteratur som söndagslektyr. Och det går inte att nå dit utan en seriös matematikundervisning i skolan.

Det gäller att börja i tid, envariabeln ska avklarad innan barnet fyllt ett år.

Men jag instämmer i att matematiklärarna borde ha fler inslag med sådan här verklighetsanknytning (iofs vet vi ju inte om de extra dimensionerna finns, men hur ska vi ta reda på det om vi inte jobbar med det?) bara att ta upp sådant här kan skapa ett matematikintresse hos eleverna, och sedan är det ju verkligen på tiden att man inför bevisföring, som är matematikens kärna, redan på högstadiet eller gymnasiet. Det finns ingen anledning till att man inte skulle kunna det här, eftersom det uppenbarligen går i Kina, Korea, Japan, Ryssland, Bulgarien m fl. Om man inte är en övertygad rasbiolog som tror att just de svenska eleverna inte har den förmågan, så borde man kanske undersöka lite närmare om det kan vara något man gör fel i svensk skolundervisning. Som att inte gå vidare till nästa nivå när det är dags, eftersom det skulle ”kränka” de elever som inte hunnit göra läxan eller orkat anstränga sig. Och därför stampar man på samma ställe i nio år. Under tiden kommer genusvetare och specialpedagoger för att kartlägga barnens självförtroende. Nyligen kunde vi läsa i DN att

”Dyslektiska elever som får intensiv lästräning under några månader gör större framsteg än elever som specialundervisas på vanligt sätt. Intensivträningen tycks ha samma goda effekt på elever med matteproblem.”

Notera det senare. Jaaa… kan det verkligen vara så att träning ger färdighet!? Vilket genombrott för svensk pedagogisk forskning! Ska denna särskilt utarbetade modell med ”intensivträning” kanske normaliseras. Då kanske gruppen ”elever med matteproblem” delvis försvinner? Vidare kan vi läsa att

 ”Förutom att eleverna klarar målen får de en tilltro till den egna förmågan att lära”.

Ja men helt otroligt, behövs det inte speciella självförtroendecoacher med utbildning i emotionell kompetens för det här? Och genusforskare? Och fackpedagoger utan kunskaper i något ämne? Har vi en hel konsultmarknad i onödan? Fick eleverna tilltro till sin förmåga genom att klara målen? Var det inte det jag just skrev ovan? Det var min personliga erfarenhet men nu verkar det som om det kan gälla rent allmänt – otroligt!

Elin Ottergren - en annan bloggande matematiker!

Matematikdoktoranden Elin Ottergren har också bloggat om Greiders artikel  och gör en bra jämförelse med grammatik som förutsättning för språkinlärning. Få tycker att grammatik är jätteroligt i sig ( jag tyckte dock det, men jag är ju galen  ) men det är nödvändigt. Nåja, i dessa tider vet man inte, man kanske har skippat det också eftersom det är ”tråkigt”. Läs resten av inläggen på Newsmill om detta: Matematik bör vara en del av allmänbildningen m fl. Neeej, nu fick jag ju inte plats med den formel jag skulle lägga upp till Greider – inlägget är redan på 16.000 tecken inkl blanks!  Får bli i nästa inlägg! Så detta medellånga inlägg är alltså en stor framgång för mig – det kunde ha blivit dubbelt så långt. Fast egentligen var det bara formeln jag skulle lägga upp – varför blir det alltid så här?!

Just det, glömde ju att skicka en hälsning till mina morföräldrar den 9:e september, Bulgariens fd nationaldag. Här kommer hälsningen: